Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Wetterstedt, Gustaf af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wetteiisthdt, Gustaf af.
221
Wetterstedt lära sett den." Den 28 Juni skref D., ntt
Konungen talat med honom om de tilltänkta reformerne i
Pommern; "dittills hade blott Tibell och Wetterstedt talat med
honom i dessa politiska frågor." Och att W. ej blott
hörde och biföll, ser man af följande: "I dag har K. Maj:t haft
en conversation om Pommerska ärenderna med Tibell,
Wetterstedt, Gr. Gyllenborg och mig (De la Gardie), dervid
häftiga dispnter föreföllo. ... K. Maj:t begärte na Wollinska
och Usedomska landet, som ännu är en hemlighet för alla,
atom Tibell, Wetterstedt och mig." Vid dessa conseljer
med T., W. och D. var Konungen standom vid elakt lynne,
så att intet var honom i lag. De kunde omöjligen förm&
Konungen att erkänna Bonaparte för Napoleon, oaktadt N.
antydt att Sverige för det erkännandet kunde få Norge.
Under denna tid i Greifswald kom W. ännu ihåg sin
"Jakobinske" van, den obefordrade philosophen i Upsala. Han
skref till Benj. Höijer d. 17 Juni 1806: "Om det framfarna
skola vi ej numera tala, med undantag af den förbindelse,
som den vänskap, du visat mig i Upsala, alltid bör ålägga
mig. . . . Jag har skrifvit rörande din befordran till Grefve
Fersen, med hvilken jag redan och långt innan innan jag
erhållit ditt bref, talat om dig." Dessutom lofvade han att
inför Konungen anmäla H:s önskan och hopp. — Lärjungen
och anhängaren 1796 är mæcenaten men apostaten 1806,
och vid förvandlingen har intet blifvit stötande för Höijer
eller den dömmande efterverlden.
Då Marskalk Brnne ofleddes från att taga svenska
Konungen tillfånga, hade Toll godt biträde af Wetterstedts
verkliga mod. Enligt berättelsen i Tolls biographi (XVII.
s. 235) ville Konungen ej underskrifva fullmakten för Toll
att med Brune uppgöra. Enligt traditionen kastade
Konungen papperet, då namnet begärdes, på golfvet, nästan
ursinnig. Skrif, sade T. till W., att Konungen befnllmäktigat
mig men sjuknat så att han ej förmår underteckna. Och W.
skref straxt hvad Toll dikterat. Toll tog papperet och gick
straxt. När Konungen det såg föll ban i en vanmakt, så
att ban knapt talte, förrän vid ankomsten till Carlskrona.
Ilan insåg förtjensten af både Tolls och W:s djerfhet,
tackade dem väl ej, men utnämnde snart W. jemte sin far till
Friherre (d. 11 Oct. 1806), hvarjemte G. af W. blef
Under-officiant och Archivarie vid K. ÄIaj:ls Orden.
Efter regiments-förändringen 1809, i hvilken W. hade
ingen del, blef W. ej straxt påtänkt af den nya regeringen,
ehuro L. v. Engeström, hvilkeu Carl XIII kunde »uses ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
