Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wieselgren, Peter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
p Wieselgren, Peter.
der jag på kortare tid uppträdt, bar deu rimligtvis blott
hunuit iu i sia första. Kanske behöfva somliga förklaring
på detta pbenomen. I ett högt aktadt Litteraturblad läste
jag en af djup ledsnad genomandad anmärkning öfver nämnda
utgång i Stockholm 1850, deraf man kunde sluta att en
person, som höll på alt bli föremal, snart sagdt, för Cultus
des Genius, nästan i en blink kommit i fara att ihjälrifvas
af Mænader, hvilket kändes upprörande. Förklaring syues
således behöflig.
Finge denna vanliga skickelse i "Guds rike", denna
allmänna erfarenhet i sanningens krigshistoria på jorden
förtydligas genom en liknelse, som af kännare skulle kunna
kallas bibliskt värdig (Jer. i c. Hes. lic. 24 c.) och
home-riskt enkel, så ville jag påminna cm eldens förhållande till
grytan. I första perioden, då lagan uppflammar, förblifver
grytan i sitt majestätiska lugn. Ej den minsta bubbla hryter
ännu vattenspegeln, som deremot finner sig förskönad af de
uppstigande eldsflammorna, hvilka spegeln med förnöjelse
qvarbåller och "det är som om" grytan i spisstaden såge
med stolthet ned på grytorna å kökshyllan, hvilka ej ba en
sådan eldkrans omkring sig.
Men — glädjen är flyktig på jorden. Snart har elden
genomvärmt grytan. Hon qvarstår väl till utseendet i
samma lugna värdighet, men vattnet — är i rent uppror. Dess
spegel är i kras. Der blir vågor, såsom i en sjö. De resa
sig upp. De kasta sig stundom ut i elden, för att hämnas,
för att släcka. Nu är förtjusningen öfver lågornas
purpurglans slnt. Ingen afund väckes längre hos hyllans grytor
öfver flammans förmåga alt stiga så högt oeh slå en sä
glänsande kraus omkring den kokande grytan.
Men äfven olyckan har sin öfvergång. Snart uppstiger
ej lågan sä högt och vattnet reser sig ej heller. Mea bura
förvandladt! Det ar ej mer vatten, med köttstycken dolda
i djupet. Det är — köttsoppa, som snart något afsvalnad
kan sättas på Konungens och dagakarleus bord och njutas
med stilla fröjd, med glad tacksamhet.
Behöfves en förklaring "för dem som utantill äro?"
Ha icke äfven desse iäsit, huru när de andelige
lärarnes Ende Mästare först predikade på berget, funno alla
att ban talade väldeliga och icke som de skriftlärda, huru
sedan vid löfhyddohögtiden somliga ännu sade (Job. 7):
aldrig har någon menniska så talat som deune mannen, men
andra påstodo, att det var blott det sämre folket, ej
Öfverstarne, som sä tyckte (då kommo Öfverstarne blott hemli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
