Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Willin, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
Wil 11 k, Johan.
färdig i tyska språket antogs lian J7C0 till Rcctor i
Göthe-korgs Tysk-skola, Ii vilken lian genom sitt lyckliga lärosSU
satte i stort anseende då den tillförene var i lägervall. Med
tillhjelp af en larare skötte ban 150 barn, af hvilket antal
kan slutas till det förtroende kan förvärfvade skolan. Under
samma tid tjenstgjorde ban såsom buspredikant hos
Grefvinnan S. C. Sparre i Götheborg. Blef 176J>
Fattighuspredikant, hvarefter fattighuskyrkau snart infanns för tràug, sä
att den pä hans rad blef utvidgad ocb "med anständigt skrek
inrättad."
Willins namn fortlefver ej blott i den
välgörenhetsanstalt, som bär hans namn: det är aktadt hos mer àn
mänga för det de sport om hans presterliga verksamhet i
allmänhet. På denna hans verksamhet blef det icke utan
inflytande att deu inföll på en tid, som den s- k.
brödrafftr-samlingen räknade för sin blomstringsperiod, och på en ort,
der den församlingen inom värt land fick kanske mest
tillfälle att utveckla sig. I Götheborg, der brödramcnigheten
numera lär vara och troligen förblifva högst obetydlig till
antalet, utgjordes den pS W:s tid af talrika medlemmar.
Flera församlingslärare gjorde med brödrafolket gemensam
sak. W. sades tillhöra dessas antal, och den kyrka, der
ban predikade, bevistades af brödrafolket med lika flit som
deras egen böne-"sal." Men "alt hans predikningar alllid
afhördes af större mcnigheler", de der församlade sig både
från land och stad, torde, emedan der dock måste varit
något att höra, mest härledt sig, såsom ofta sker, från
saknaden hos andra församlingslärare af det, som
tillfredsställde menniskoandens vigtigaste behof. Några förnäma herrar,
likväl icke så förnäma att de ansågo under sin värdighet att
inträda i en "fattighuskyrka", yttrade efter afhörandet af en
predikan af Willin: "det hörs att den mannen vill in i
Guds rike." De som alltför strängt nppfatta ofvannämnda
förhållande till brödrafolket skulle måhända vara beniigna
att låta det omdöme, som uttalas i denna ordlek, snarare
bevisa något halft än något helt hos mannen. Men utan
tvifvel är det orätt tit skärskåda hans "mildhet" mot de
Zinzendorfska åsigterna med samma strängbet, som man efter
händelserna 1785 (jfr. artt. Kjellberg och Kullberg i detta
verk) i Götheborg fick skal till. Föröfrigt blef den
ömsesidiga belåtenheten honom och bröderna emellan icke
fortfarande, äfven om de fortforo att då och då höra honom.
Det var först längre fram som den Linderothska stormklockan
ljöd emot dem: "Allvarsamt jag varnar alla För kerrnbutarns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
