Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Wingård, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
W i M e 1 u u , Johan.
307
till hjertat; och perlan, som glänste i predikantens ät himlen
vända öga, framkallade tvillingståren i åhörarens. Klar
lyste tanken genom det rena språket. Ur det manliga .brustet
hvälfde än den starka stämman, än summo på talets
melodiska ström de ljufva orden. Åtbörden var född med
uttrycket. Hela skicket bevittnade Sändebudet, genom hvilket
Gud förmanar." Denna teckning är af smyckande sonlig hand,
äfvensom följande totalbild. "Hans tanka var snabb, men
icke flyktig. Sjelf nekade ban sig snille, dock egde ban
det otvifvelaktigt; Talarens uppfinningsgåfva bevittnade dess
närvarelsc. Omdömet var starkt och säkert, ulan längre
arbetsmöda; ty det träffade det passatade i föreställning,
ord ocb handling. Hjertats rörlighet hindrade det alt lika
skarpt stämpla personer, som andra föremål; hans väntan
af menniskor felslog således ofta, och likväl ville godheten
heldre missvisas, än oförrätta. Rikt på ideer var hans
förnuft, och mensklighetens högre angelägenheter voro ledande
stjernor för de betraktelser, dem en enkelt stor vältalighet
uppenbarade. Känslan lefde friskare, än inbildningskraften,
och oftare kändes ocb utbröt rörelsen, an skapades och
målades bilden. För nöjet var ban icke tillsluten; men
arbetsamheten höll glädjen i jemnvigt med högre åligganden.
Skönbetssjnnet hade utvecklat sig i ett förfinadt umgänge,
ocb genom sitt förbund med den sedliga känslan omgaf det
hela hans varelse, i lugnet eller arbetet, med ett injagande
behag. Detta behag, som uppbars af manlighet i hans
skapnad, röst och åtbörd, var det utmärkta i hans yttre,
lika-éom godhet grundtonen i hans själ." "Propria illi erat",
säger i loftalet hans landsman Thorsander, "vis gratiæ et
cari-tatis, generosa quædam clementiæ vel in minimis exprcssa
imago, ad juveniles utique animos permovcndos efEcacissima.
Me certe puerum ita cepit juvenemque tenuit et virum
in-signis illa cum dignilate affabililas, simplex ille in summa
vitæ cultioris magnilicentia affectus vere patßrnr candor, ut
neminem umquam viderim, qui pius mibi injiccret piæ et
venerabundæ admirationis."
Ar 1777 sammanvigdes dåvar. Kyrkoherden Hofpred.
W. till äktenskap i Gottröra sockenkyrka med frotken
Fredrika af Darelli, yngsta dottern af Assessorn i K. Collegium
Med. J. B. af Darelli ocb dess fru Johanna Marg. Faggot.
Med henne hade han sönerne Johan Didrik och Carl Fredrik,
om hvilka se nedan, saml en dotter, Johantia Helena, född
1780, gift med sedermera Öfversten Gr. C. AI. Wrangel,
hvilkas enda barn var Öfverste D. W. Silfverstölpés första fru.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
