Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Winstrup, Peder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
WiNSTnup, Peder.
"Petre! nuf Natura est in te ciccllentior aul Avs?
Neutra: est æqualis sors utriusque modi.
Diviiis ingenii virtus tam rara merctur
Daphrieæ tripliéi frondis lionorc decus.*’
SA lysande vitsord skulle vä! näppeligen våra dagars
granskare tilldela dessa dikter; men onekligen hafva de sitt värde
såsom en samling af ganska fyndiga ordlekar, auagraminer,
iogogrypher och paroiiomastiska antitheser, oftast i en ledig,
men understundom något sökt och, hvad inetren beträtTar,
hård diction. Ofta Anner man i ett enda distichon om
hvarandra latinska, grekiska, danska och tyska, ja hebralska ord
som blott genom ett eller annat slägtljud förledt Förr. till en
onaturlig sammanställning-. Sådant var dock sjelfva
tidehvarfvets poetiska manér hos mindre begåfvade naturer,
hvilka dock ej kunde motstå frestelsen att skrifva vers. Hvarje
tid har sin smak, i synnerhet hvad angår vältalighet och
skaldekonst, och första hälftens af sjuttonde århundradet
rhe-toriska och poetiska skaplynne förekommer numera väl
barbariskt och smaklöst. Nära nog obegripligt vill det synas
att lärde män och konstdomare kunnat prisa som skönt t. ex.
följande inepta ordlek, "declinatlo mystica" kallad:
O Jesn! Rabbi t» noster is alque magister;
Idcirco solum Te mea Musa colit.
Scamnum lerra libi, tu nobis esque Sacerdos.
Felii qui Fruetus percipit usque luos.
Tu Hpecies rcrum cunclaium Christel gubernas;
Hasce iaveitdo foves, hiscc fovenda faves.
Multa tuæ bonilalis sunt Paradigmata, Jesu!
Decllnare malum nos decct ergo tibi.
Motstycket härtill, "conjugatlo mystica"’, är lika olyckligt:
Te Te amo, Te doceo, tego, Tc nudio. Te fero, Chrisle:
Ut meus esse velis, sutn, volo, fio tuus.
Bland anagrammer, af hvilka detta arbete har stort
öfverflöd, må följande nämnas: Dauia = Diana, Germania =
Grainininea, Turcia = Trncia, Sora = Rosa, Terra = Errat,
Jena = Aien, hebr. vinnm; ’’Est cteuim Vini fertilis illa
boni"; Procus = Porcus & Corpns. En jemförelse mellan
Amans och Amens lyder artigt nog, sålunda:
Dic, cur producatur in Amens syllaba prima?
Cur in Amans contra syllaba prima brevis?
Amenti furor est el amanti, sed lamen im^ar:
Hic brevlus furit, ct longius ille furit.
Qvickt är ett epigramm till Calixtus, den store
förkättrade theologen:
O Calixte! Calix te non detcrret accibuj:
Hellun. ni fällor, streniius ejus cris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
