Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Winstrup, Peder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 Wiivstrup, Peder.
lector och professor, sedermera tbeol. prof. primarius vid
Lnnds universitet och dess förste rector magniflcus) och
begaf sig med honom till biskopen som läste mitt bref, men —
der jag väntade assistence, fick jag Intet annat ån en hel
hop spotska och skymfaktiga ord, förmenandes han, der de
Svenske hade någon lust till sådant, hade väl han sjelf eller
någon annan hög person dertill utverkat kongl, tillåtelse.
Imedlertid hade jag satt upp mina tankar om verkets
inrättning, de der blefvo med nåde upptagne af 11. II. Exc.
Saken refererades för K. M:t; jag blef nedskickad till
generalguvernören, derifrån remitterades jag till Stockholm och var
allstinges väl, men efterthy kriget med Bremen begynntes,
begynute ock verket att studsa. Jag var nära att desperera
af inauquement af medel och ville detta verk alldeles begifva.
Men sedan blef jag åter styrkt af höge herrar, och Gud som
ville mig, sin ringaste tjenare, bruka till ett instrument så
högt ett verk ’att förfrämja, uppväckte menniskor de der
förskaffade mig medel som ännn, till min största skada, icke
äro betalte. (Berättelsen är af Oelreich skrifven omkring år
1072, kort förrän han erhöll transport till snperintendenturen
i Bremen och Verden.) Imedlertid jag allt detta förrättade
och på sådant sält för Guds och K. M:ts honneur samt
fäderneslandets välfärd arbetade, consnmmerade mina medel,
försummade mitt hus och lemnade mina barn ur sigte, så
talade alltid bispen spotskt om mig och mina actiones, att
jag knnde vara så galen och tro alt de Svenska skulle så
favera litteris, att de ville här stifta en acadeinia, ja sökte
att sätta oenighet mellan mig och mina svågrar, Ingaf dem
tvifvel, att de icke skulle assistera mig med penningar och
sade till min hnstrus broder, Mag. Peder Foss, att han
beklagade deras, syster att hon sknlle så vara förrådd med mig,
den han aldrig förr trott vara så galen som han nu för
ögonen såg. ’Han tänker väl han skall genom detta verks
för-främjelse göra sig stort meriterad af de Svenske, men han
känner dem intet rätt ännn. Hade han förskaifat dem ett
regremente eller två af ryttare och soldater, så hade han
förtjent deras tack, men skolor och academier gåfve de djef-
vnlen’ o. s. v.––Men Herren Gud gaf en ändtelig
och glädelig utgång på allting. Och bekom jag straxt
fullmakt att vara professor theol. primarius, eftersom man tänkte
att Dr Terserus eller någon annan skulle blifvit biskop i
Winstrupil ställe och således tillika med procanceilarins.
Jagr var belt väl förnöjd och prisade mig lyckeüg, tackandes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
