Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wivallius, Lars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
WiVAJLLius, Lars.
ligen förrän under ett rus, "detta ting, som beröfvar
menniskan allt förstånd." Men kärleken bade förut berusat
honom, "denne blinde domare, som ofta förförer ungdomen."
Om än aetor nu som en åldrig man kunde ogilla denna
förvillelse, visste han dock att de unge pläga mera ledas af
begärelse än förnuft. "Ty kärleken är så obeveklig, att han
hvarken ined ord eller goda råd låter sig beveka, utan gör
en person liksom döf ocb blind, att han iutet sköter hvad
han utstå skall. Dryckesruset gjorde att han öppet friade,
men kärleksruset hade gjort att de redan förut i hemlighet
lofvat hvarandra att i äktenskap lefva ocb dö. Ja, heter det
till slut, de Hugo mig på sista så vidt, ati vi alla fyra det
heliga sakramentet derpå annamma sknlle, att vi vårt gjorda
löfte fullbringa ville. (Detta synes ha skett i Witseltofta
och vid det tillfället synes pastor ibidem fått förtroendet om
synen i drömmen.) Men vigslen skedde i Hallaryd i Sverige.
Fru Grip visste att de två älskande begåfvo sig in i
Småland för att i nämnde kyrka vigas ocb uär de återkommo
lyckönskade fadren dem begge. 1 sitt skriftliga svaromål
inför domstolen yttrar W. att namnet Krompe valdes för att
få pass, men ej för att fria till Hr Grips dotter, om hvilken
hau då ej visste att hon fanns till. Då han kom med
namnet Krompe i passet, måste han ju så kalla sig. Han inböds
af U. G. som gäst, ej som tilltänkt friare. Och när detta
skedde, sade han ej: "Ulf Grip! efter jag är den eller den,
af det namn och det stånd, så gif mig derföre er dotter;"
utan han sade: behagar er min person och er tyckes att jag
är er dotter värd, så beder jag eder om henne. Och derpå
svarade U. G. ja och gaf henne. "Sapientl satis". "Det är
ett gammalt ordspråk: den är iugen dåre, som något
tillbju-der, utan den som tager vid. En bonde skulle blygas att ha
gifvit sin dotter utan att ha sport åt hvem. Nu vill ban
förstöra ett äktenskap, som han sjelf sticktat, derföre att
hau då trodde, ntan att fråga och ransaka, att jag var af
adel;" ty annan orsak till upphäfvandet uppgafs ej. "Ar ej
äktenskapet fullkomligt, då hon i det af föräldrarne
uppgjorda äktenskapet blifvit fruktsam? Säger icke Christus,
att man ej får upplossa ett äktenskap, utan för hor skull?
Men, invänder man, här är ej ett äktenskap; ty äktenskapet
trodde man slntadt med en Gyllenstjerna och här är en
Wi-vallius. Gifter man sig då med namu och stånd och ej med
person? Ar min maka ej gift med min person, hvilken Gud
skapat till sitt beläte? Menniskan skapades, förrän nom»
var till. Kan då namnet varä vigtigare än personen?–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
