Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.5. Wrangel, Georg Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
Wrangel, Georg Gustaf-
en Wrangels vän, som insinuerade hans önskan: "Han skall
först väl slnta hrännvinssakerna, dem han ensam börjat. Få
se hvad han derpå förtjenar." Penningvinsten blef lik
snöbollen, som bonden berättas vid Kungens (Carl XI:s?) bord
ha, till en symbol af kronoskatten, sändt händer emellan titi
Kungen, som blott flck ett strax smältande snökorn af den
store snöboll, som bonden gaf Ifrån sig. Presidenten Boije
misstänktes för del i Knngsholmsbränneri-Commlssariens
uppdagade stora underslef. Men misstankarne mot Liljencrantz
uppdagades såsom födda af en sammansvärjning mot en
homo novns, som var dugligare än hans afnndsmän, bland hvilka
Wr. var den .minst masquerade.
Wr—s bränneriet kan ej undskyllas deraf, att tiden
ännu ej förstod bättre, och att blott stora män äro framom
sin tid. Det var ej 20 år sedan Regeringen vidtog de
allvarsammaste steg att alldeles utrota brännvinet såsom i alla
hänseenden förderfliga Den samtidige Ehrensvärd ansåg
kronobrännerlct som ett tvetydigt medel, liknande nationen
vid en sjuk, som af en läkare antydes att dricka sin egen
aftappade blod för att få krafter och bli frisk — ett medel,
som han egentligen ansåg passa för Ryssland, der Regenten
är Herre öfver brännvinet: hans intresse är, att mycket
utgår och ju mera grymheter af denna yrsel utöfvas, desto mer
vinner Regentens kassa. Men Riksdagar sknlle undvikas och
man tänkte endast på medel att hastigt skaffa Knngens kassa
mynt, utan att behöfva tigga det af Ständer. ’"Man tycktes
öfvergifva den principen, att långsammare stadgade
författningar, som öka Invånarnes välmåga, äro den säkraste
finansplan, och all annan äfventyrlig." Den revolution, som för
fullständigt befriat Kungen från sina Ständer, var således yttersta
grunden till förderfvet. Den ende rikshushållaren bland de
högre herrarne, som bort kunna motväga Scheffer och Wrangel,
var gamle H. H. v. Liewen, gndfrnktig, enligt sjelfva
Schröderheims intyg, och riksekouom enligt Ehreusvärds; "men
han rådfrågades aldrig i dessa saker," enligt den sednares
sorgbundna försäkran. II. M. befalte Wrangel att med Bar.
Duvall och Wahrendorff (se dennes biographi) afgöra om
Bräuueriet, som var aulagdt jemte det svenska Pantheon I
Gripsholm. Kungen lät honom ha Generalgonvernementet I
Pommern i perspectif, för att desto mer elda hans nit.
Ehrensvärd förstod dock, att det ej var Kungeus mening att
låta Wr. få den lön, för hvilken han kämpade.
Då R. R. Sinclalre dött begär sig K. Gustar, åtföljd af
Hertig Carl, till Carlskrona, tagande vägen mot Calmar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
