Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.10. Wrangel, Eric d. ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wrangel, Erie d. ä.
117
men i fria stater, der enhvar egde rätt att tänka och tala I
politiska frågor, var hat mot ett annat tänkesätt ochristligt.
För sådant, heter det i sjelfbiographien, har jag alltid tagit
inig till vara och som min fasta föresats varit, att endast
efter all min förmåga arbeta på fäderneslandets sjelfständiga
välmåga och oberoende, så har jag ock Intet gerna sett att
man velat binda sig starkare till en främmande nation, än
såvida dess intressen till alla delar instämde med vårt eget,
samt till följe deraf har jag ansett alla subsidier, hvilka
haft afseende på att inveckla oss nti vidlöftigheter, såsom
skadliga lockbetar. "Att jag icke hatat personerne, som byst
en annan systeme än jag, vittnar den ömma och oryggliga
vänskap, jag städse underhållit med R. R. Grefve Carl
Gyllenborg och Presidenten Baron Höpken, oaktadt mångas förtal
och missnöje deröfver, fast våra statsprinciper voro alldeles
olika, och som mine stödde sig på vår regerings constitntion,
hvilken behöfver frid och stillasittande, men är till activitet
och krigsrörelse ganska otjenlig, så var intet underligt, att
jag emot bemälte Riksråd och hans medhållares fattade plan,
afstyrkt kriget med Ryssland. Sverige var då i dess bästa
tilltagande och förkofriug, uti landets cnltur, handlens och
sjöfartens utvidgande samt våra nyttiga Cassors tillvext och
kade genom längre frids åtnjutande snart kunnat återbemta
slne genom Carl XII:s långa och till slut olyckliga krig
alldeles förlorade krafter."
Vi måste erkänna, att ej blott principen utan äfven
utgången gaf denna Rådsherre rätt, ty med en så fördelad makt
blef krigsmachineriet, som kräfver den mest fulländade
centralisation af makten, svårt att handtera. Obegripligt
synes oss, hvarför krigspartiets hufvudmän ville intvinga denne
Arv. Horns politiske fosterson i den nya rådkammaren.
I början af 1741 insattes Wr. i Beredningsdepntationen,
anseende för sin skyldighet att efter förmåga befrämja de
motarbetade beslutens verkställighet. Men "Gud straffade
vårt öfvermod."
Ständerne återkommo d. 20 Aug. 1742. Dåvarande K.
Secret. Baron And. v. Höpken uppdrogs att författa den
berättelsen om ställningen, som skulle i Secreta Utskottet
framläggas; men den ansågs för vidlöftig, var ej heller fullt
färdig, hvarför Konungen och Rådet uppdrogo Wr. att författa
en kortare, som strax nyttjas kunde. Det skedde innan 3
dagars förlopp på något mer än en sextern utan acters
tillhjelp, dock blef den rätta tidsordningen iakttagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
