Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Wrede, Fabian Caspersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176 WllEüe, Fabian (I) Caspersson.
Collegium värdet ifrån 1655 till 1687 fortfarande embetsverken
som skulle verkställa fjerdepartsräfsten. Deri blef Wrede
sannolikt strax President eller Ordförande, åtminstone vid utnämningen
till Kongl. Had. Reductions-Comminsioncn var det för den "stora
reductionen" d. ü Dec. 1680 inrättade embetsverken sora den
17 Dec. 1687 "slogs samman" med det då till namnet
upplösta Reductions-Collegium. Deri följde säkerligen
presideut-skap d. 29 Sept. 1685, förnyadt d. 17 Dec. s. å.
Liquida-tions-Commissionen uppstod 1680, troligen d. 9 Dec. Var i
verksamhet d. 18 Febr. 1681, då spiritus rector, Jac.
Gyllenborg, dit inträdde. Der uppgjordes räkningar på de
kronoskulder, som nppspårats såsom uppkoinne genom de
reducerade donationsgodsens innehafvande. Också der blef nog
Wr. president d. 29 Sept. 1685. .Men i
Executions-Commis-sionen, ännu förhatligare i åminnelse, än den våldsamma
Liquidatious-Commissionen, på hvars våldsverk historien
framlagt så många exempel, lär ej Wrede haft öppen del. O.
Thegner, Wredes underordnade i andra verk, ledde detta
Välfärdsutskott.
Vilja vi bedömma Statsmannen Wrede, så måste vi högt
skatta hans patriotism, att ställa sig i Reductionsfrågans led,
så måste vi uppriktigt värdera detta sedliga mod, som under
passiouernas vådeldskraft inom slägt och umgängeskretsar
antyder en osårbar Achilleshäl, hvilket mod, som vi sett, ärligt
svigtade, då Liquidationen "slog benen sönder för att suga
ut märgen" enligt hvad presternas prophetstämmor
förkunnade. Reductionen var ej blott rättfärdig, den var
nödvändig; men liquidationen var ej blott, orättfärdig, den
var en dumhet. Att t. ex. tre grefveslägter innehade såsom
förläningar af Kunglig nåd, generation efter generation, 1/20
af gamla Sveriges och Finlands jord, att grefvebarn ansågo
sig genom sjelfva födslen stå öfver all i statens tjenst
grånad förtjenst, var stridande mot sjelfva monarchiernas både
begrepp och bestånd*). Att en Friherre, hvilkens näring
hufvudsakligen uppstod af förläningar, som kunde blottställas,
då opinionsvinden släppts nr den vise Odysseus’ ännu
tillsnö-radc säck, inträder i den så inom högadlen afskydde C. Fle-
’) Deraf följer dock ej antagandet, att bästa reductionssättet valdes.
Om Donationsinnehafvarne fått behålla egendomarne under arrenden pS
30 år, om frälsejordens brukare likaledes fått dylika arrenden, nog hade
både jorden och generationerna derpå blifvit likare. Nu uppstod
fattigdom för beggedera, och således innan kort för Staten, som lätt
bortslösade de inskrapadc penningarne. — Vi minnas, att Joh. von Müller satte
Carl XI:s finansförstånd ganska lågt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
