Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Wrede, Fabian Caspersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
w hede, Fabian (l) Caspersson.
185
då, som vi minnas, allt arrendet ar Mallahor blott var 448
R:dr, eller lika måuga T:r säd!
Den rike mannen Fabian Wrede dog d. fl Dec. 1712,
ocb begrofe 1 S:t Jacobskyrkan I Stockholm, sedan nedsatt 1
WredegraTven vid Björklinge i Upland. Likkistan var fullsatt
med symboler och deviser. Man såg der till påminnelse om
bans börd en perlemussla, hvari solen kastade strålar;
derunder lästes: Generoso nobilis ortu; till erinring om hans
tidiga utbildning: Hercules i vaggan sönderslitande ormar, med
förklaring: Primis spes orta sub annis; en harpa med orden:
Concordant ultima primis, angifvande, att han ej svikit
förhopp-ningarne; en örn, som slår sina klor i en bomb, hvilken solen
anländt, med Inskrift: Neutro territus ab igne, som lär vilja
säga: hvarken rädd för tyranners eller folkmassors vrede; ett
lejon, som går på ett slätt fält, med orden: animus non
viri-bus impar, antydande, att alla svårigheter voro småsaker för
hans förmåga. Vid fötterna på kistan såg man
Medusa-hufvudet eller den nu nedtrampade afunden. Ofvanpå locket såg
man — ej lifvets eller dödens engel, utan den rent hedniska
sinnebilden Pallas, som höll en stjernkrona i hand för att
kröna liket nnder locket. I likrummet såg man Emblemer
som hade under sig verser på latiu och svenska, ar hvilka
de sednare voro rimmade till ett helt poem. I personalierua
yttrade Nordliud:–-"öfverallt visade Grefven träget
arbete, stor flit och brinnande nit, moget väsende, npplyst
rörstånd, makalös färdighet att finna sig i allt, med ett ord,
makalösa naturens gåfvor, derigenom vinnande ett odödligt namn
i bela landet ocb ett nådigt omdöme intill sin död hos sin
höga öfverhet." — I grarverscr, som blefvo utdelade, yttrades:
–"Dess tal och tankars ström, som Döt ur nektars kalla
Behöll sin samma clrift i sensta vinters år–
Ben knut, som mångens hand och hjerna trötta gjorde,
Han löste snart — — — — — — — —
III", minne var för oss ett stadgars skafferi."
E. Odelstjerna hade skrifvit ett Epitaphium, hvarur må
anföras:
Communi quæ proposuit privata saluti
Regihtis & sanctam præstitit usque fidem.
Rerum accisarnm doctus sarcire ruinas
Quuin superesset opis consiliique parum — —
Wredius hetc parvo sub marmore conditur ingens;
Hivcla parem meritis rara tulere virum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
