Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Wåhlin, Christian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wåhlin, Christian.
255
Då Redaktioneu här meddelat denna på urkunder stödda
teckning af en Theologus primarius vid en högskola i
Sverige i sjelfvaste "nittonde århundradet", krärver rättvisan
att påminna, det "hvar tid har sin vurm." Sådane som
Wåhlin och Sv. Wijkman Caspersson (se längre fram) kunde
ju prelaterna lätteligen blifva 1 början af XIX:de seklet, då
den der af Luther, af A. Rydelius, af Franzén bekända
själens samvetskamp, utan hvilken läran om tron intet rätt
kan blifva förstådd’), aldrig infallit ander deras många
lifs-strider, eller, o in den infallit och burit frukt, frukten redan
tillintetgjorts. Nu för tiden (1843) skrifva 5 biskopar
under en skolrevisions yttrande, der man, för att bevisa
latinstudiets **) mera bildande förmåga än studierna af de
moderna språken, slår omkring sig med följande phras:
"då de gamle befolkade naturen med sina Gudar, förlägga de
nyare allt, ja sjelfva gudomligheten, Inom den föränderliga
menskliga individualiteten och hafva derföre ingenting fast
att hvila vid" — sannolikt syftande på Hegelska skolans
Dens ln nobis, men blottande Achilleshälcn för en motståndares
pil, som framsusade såsom anmärkning: Christendomen, som
just har förlaggt gudomligheten inom den menskliga
individualiteten (menas: en mensklig individualitet), är således för
menskligheten en mindre fast grnnd att hvila vid än
grekiska theogonlen?! Wåhliu skulle med omätligt förakt
nedblickat på slikt snömos. Han hade uttalat sina "privattankaT"
1 samma språkart, som när han sände den bekanta helsningen
till Hylander, när denne ville sluta en viss artikel 1 sitt
Collegium inom föreläsningstidens slut, och i en offentlig
handling hade ban talat om det redbara, det nyttiga, såsom
vigtigare än alla trosdogmer utan reelt innehål! och praktisk
tillämpning på det allmänna lefvernet. Men — skillnaden
ur högre synpunkt är verkligen mindre, än vår tid tror. Den
besticker sig ungefär till den skillnad som angifves i den, till
Argus stälda, parodierade dedicatlouen af Axel:
Hans fol pä andra kallrar gär.
Det är en nyphiiosophisk skola, hvari man lär att tala, så att
det låter lärdt; men det kan vara samma likgiltighet för lifvet
i Guds sons tro under samma nit för ett slags kutiskap derom.
’) Augsb. BckUn. 20 arlikicn, i slute| af 5:le stycket. Sv. Akad. Handli.
fr. 1790 X D. p. 354.
") Kalladt de klassiska, de antika språken, fast kanske icke en
af dc sä talande sjelf kan läsa grekiska litteraturens klassiker pä deras
grundspråk, än mindre är orientalist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
