Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra serien af U och W - Ulfstand, Peder Johansson Galle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ulfstand, Pedtr Juhatisson Gallt. 333
grundläran må vi i korthet framhålla, D:r Pedhers svar på
fråga» (Olai Petri svar känna vi alla):
"Om menniskan kan varda salig för sina förtjensters
sknll eller af blotta Gnds nåd ocb barmhertighet?
Till detta spörsmål svarade D:r P. så: Menniskans
för-skyllan är deraf allenast, att Gnd skickar henne till att göra
någou god gerning, då han girver henne nåden till att
fullborda beune efter hans skickelse ocb då han gifver henne
lön. Och det sker genom menniskans fria vilja, hvilken Gud
rörer med sin nåd. Annars räknades icke gerningarne
menniskans vilja till, att Gud gifver menniskan lön för sina
gerningar, som propheten säger: "Du gifver hvarjom och euom
lön erter sina gerningar;" ntan så vore, att Gnd bereder af
sina enkaunerliga misskund och barmhertighet menniskan
vilja till att göra goda gerningar, till hvilka Gud har skickat
henne. Och i såJana måtto, då är vår förskyllan af Guds
nåds misskund och barmhertighet, som S. Paulus säger:
Guds nåd är evärdeligt lif, med hvilka ord S. Paulus gifver
oss tillkänna, alt Gud af sin misskund drager oss til!
evin-nerligt lif. Men efter det att lönen gifs menniskan för
hennes gerniugars skull, som Gud hafver af sina nåd skickat
henne till, för thy hörer löuen, som är evlnnerilgt lif, nådena
till. AT allt detta, som nu sagdt är, beslutes, att menniskans
förskyllan är först och främst ar Gnds skickelse, at hvilken
Gud hafver gifvit menniskan dygd (kraft) af siu nåd och
misskund, till att få det Gud skickade henne till, än af
menniskans vilja är menniskans förskyllan, för den skull att
Gnd hafver rört henne med sin nåd. Härar följer, att af
våra goda gerningar blifver icke Gud pligtig att löna oss,
(mer) äu han blifver sig sjelfvom, i det att hans skickelse skall
rullkomnas. Nu hafver han skickat att menniskan, görandes
goda gerningar genom sin vilja, hvilken Gud hatver rört med
sin helga nåd, skall få evlnnerligt Ht; ty säger S. Petrus:
lägger eder vinn om att J genom edra goda gerningar gören
eder kallelse (och) utkoran vissa och stadiga. Ar dessa
föresagda ord och skäl är bevist, att menniskan blifver salig
först och främst af Guds nåd och (sedan) ar sinom gerningom,
för det att de hafva förskyllan af Gnds nåd och
barmhertighet." Väl kunna vi tröttas af D:r Pedhers garrulitas senilis,
som behöfver hundra ord, der tio kunuat bättre uttrycka
meningen; men vi må erkänna, att der det gäller en Blbeldogm,
bevisar ban, erter förmåga, ar Biblen och ej ar Patres. Här
harva runnits bela generationer i Lutherska tiden, som helst
hört D:r Pedhers dogmatik predikas, ocb derför också rått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
