Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wannquist, Olof af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/ Wärnqvist, Olof af.
70
och nödtorft tarfva: att sysselsätta dem mindre med
spe-ciela fabriks- och handtverksarbeten, än, der tillfälle
erbjudes, med jordbruks- och hushållssysslor m. m. d., hvarigenom
de sedan, efter vunnen frihet, lättare kunna ärligt försörja
sig; — detta var då ej ännu påtänkt, och man måste i alla
hänseenden tillerkänna W. en ovanlig organisations- samt
outtröttlig arbetsförmåga, äfven i dylika bestyr. — Stiftelsen
af Prins Carls räddningsanstalt för vanvårdade barn är en
minnesvård öfver Wannqvist och då varande pastor primarius,
sedermera erkebiskop Wallin. Första tanken på en dylik
Inrättning upprann hos Wannqvist, hvilken i sin
verkningskrets bäst hade tillfälle att inse behofvet deraf. Mer än en
gång hördes ban bekymrad yttra: "den nuvarande
generationen få vi ge förlorad; må vi söka att rädda den uppväxande."
Vid prins Carls födelse, 1826, sökte han sätta sin plan 1
verket. Det lyckades till en början: penningar insamlades och
allt var på god väg; men en och annan mycket linkänslig,
ville anse det alldeles olämpligt, ja hädiskt, att ställa en
inrättning för vanvårdade — alltså ett slags
korrektionsinrättning — under en furstlig persons skydd; och den samlade
fonden lemnades i stället till det då och härmed bildade
"Sällskapet för öm och sedlig modersvård." Men vid
Ans-garii-festen 1830 upptogs planen ånyo. W. hade nu fått
stöd af Wallin, som skref en af begge undertecknad adress
till allmänheten, med förslag att af sådana barn mellan 7
och 14 år som hade inga eller ovärdiga föräldrar, samla de
mest vanlottade inom en tjenlig lokal, der de skulle födas
och klädas, undervisas 1 religion och de för en hvar
nödigaste kunskaper, flnna tillfälle att utveckla anlag för
serskilda handtverk och yrken, men isynnerhet vänjas till
arbetsamhet, ordning och lydnad, för att sedan utgå till
näringarne och familjer under föräldra-ansvar, och efterträdas af
andra, som i sin ordning skulle utgå till samhällets gagn.
Likväl skulle föräldrar, der de funnos, icke genom barnens
Intagande här frikallas från sina förbindelser mot barnen;
och så länge W. kunde verka inom inrättningens styrelse,
sökte han uttaga, om ock aldrig så ringa, skärf af
föräldrarne, för att derigenom påminna dem om den försummelse
de vid sina barns uppfostran visat och deras pligt att, i
nå-ffon mån, biträda dem, som sökte att godtgöra denna
försummelse. Skada att W. ej kände de räddningsanstalter
som, anlagde på landet och med beräkning på
landtmanna-arbeten såsom hufvudsaklig sysselsättning och inkomstkälla,
i Schweitz, Belgien och Frankrike öfvat och öfva en så väl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
