Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vastovius, Joannes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vastovius, Joannes.
tOl
blifvit K. Sigismunds Bibliothekarlus, ocb begagnade denna
sin ställning till att författa ett utdrag ur Legender ocli
kyrkohistoriska arbeten, som skulle visa katholska trons makt
att bilda goda menniskor. — Hade han skrifvit sin helgonsaga
på isländska, uppblandad medsjöröfvarescener, så skulle han —
den nästan bortglömde — blifvit läsen af alla häfdaforskare,
använd af alla häfdatecknare, upplaggd af lärda commissioner och
sällskaper,och hans namn stå prisadt i alla våra lärdomshistorier.
Rätta synpuukten för bedömmande af detta Nordens
Vinträd torde vara angifven af namnet Helgonsaga. Vastovius
öfvar ingen kritik. Han återgifver, såsom sagoberättare,
folktron. Den är af större historisk betydelse än arten och
skärpan af en viss berättares tvifvel. En god svensk
öfversättning af en Olai Magni de gentibus septentrionalibus och
J. Vastovli Vitis Aquilonia skulle vara en lärorikare
sagoläsning, än de flesta isländska efter Sturleson uppträdande
sagoberättare, att ej nämna sednare tiders s. k. äreminnen,
deri kritiken vanligtvis är lika svag, men helgonen af en
vida annan färg. Ty hvar tid har sina helgon. Och
historien bör framhålla det ena tidehvarfvet i sin egendomliga
costum, såväl som det andra. E. Benzelius d. y., som utgaf
cn ny upplaga af Vitis Aqv. i Upsala 1708, yttrar att han
förbättrat och med noter förklarat författaren; men
Warmholtz anmärker, att detta ej med skäl kunnat sägas. B.
af-tryckte ej den samling af 62 Påfvebref, V. infört, men
tillade ett förord, deri ban erkänner, att han förmatts till
aftryckningen, ej blott af bokens sällsyuthet utan
förträfflighet, tilläggande, att Vastovius har rätt till beröm såväl för
den synnerliga noggrannhet, hvarmed ban studerat och
citerat äldre källor, som för sin lätta och klara stil. Han
rätt-visar planen att ej lemna en kyrkohistoria utan en berättelse om
dem, som genom värman för sin tro och renbeten af sin
lefnad varit medel i försynens hand att här grundlägga och
hägna Jesu Christi kyrka. Äfven i miraklerna ser E.
Benzelius tidsbilder af vigt för häldaforskaren, lemnande åt den
Allvetande att afgöra, huruvida berättaren delade den
öfvertro, ban skildrat, bekännande att han, ntgiTvären, högt
aktade V—ii både flit och lärdom. Mot utfallet i dedicationen
till K. Sigismund i katbolsk anda, och mot det bland
katho-likerna vanliga missförståndet af Evangeliska läran,
reserverade sig B. på det otvetydigaste; men anser detta förhållande
ej böra hindra oss, att mycket tacka V., ntom hvilken vi
skulle sakna ganska vigtiga kunskaper om våra fäders första
rent historiska tidsålder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
