Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wernskiöld, Johan - Werving, Johan Gabriel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wervijvg, Johan Gabriel.
137
Den i dessa dagar till Red. anlända XXXV D. af
Handlingar rörande Skandinaviens Historia har satt Red. i
tillfälle att meddela en temligen fullständig teckning af denne
märkvärdige man, som befinnes sjelf hafva skrifvit sitt namn
Johan Wämschiiildh. Ofvanstående rader äro således blott
en hänvisning dit.
W E R VIN G, JOHAN GABRIEL.
Denne son af Chronikern Jonas Wervlng fick eu utmärkt
uppfostran, utrustad med äfven poetiska anlag, om också ej
af eu högre betydelse. Han hade dock ej ringa anseende i
sin tid och måste med skäl anses hedra de förnämare
sällskapskretsarne, då han kunde på svensk, fransk, spansk och
italiensk vers uttala hvad som hänförde honom och hans
omgifning. Då R. R, Gr. Carl Bonde 1698 begaf sig till
London, för alt återlemna den af Gari XI bnrna
Strumpebands-orden, var den unge Bel Esprlfn med i Ambassadörens svit.
Han följde sedan Grefvarne Gustaf och Nils Bonde till Björnö
1699, och beskref resan på svensk vers. 1701 skref han en
Aria a/ver K. Carls Victorier, hvartill Duben satte musik
och som sjöngs i Slottskapellet vid en fest. Hans
Nyårs-önskan till Kongl. Huset 1702 är ock ämnad att sättas 1
musik. Han skref äfven Sonetter, men Hammarsköld spårar
brist i uppfattning af sonettens väsende. C. G. Tessin fann
Wervings poesi "bättre" än Holmströms, hvilken han kallar
Sveriges Scarron, dock räknades begge desse skalder från
Carl XII;s tid under medelmåttan. C. U. Broocman (i
fortsätta. af Historiola poetar. svecanor.) saknar hos W. den
poetiska eldskraften. Hammarsköld yttrar 1 "Svenska
Wit-terheten" om honom ungefär hvad han plägade yttra oin
— Leopold, att W. ej betraktade poesien ur en högre
synpunki, än som ett vehikel för att artigt kunna
framsäga åtskilliga pikanta infall och språkvändningar,
erkännande klarhet, enkelhet, lätthet och en flytande
versi-flcation.
W. var anställd i Konungens Cauzli på 1690-talet,
kallades en tid Fältsecreterare, användes som
Legationssecreterare vid åtskilliga missioner och var Sveriges ombud vid
Lüne-bnrgska hofvet 1707, då poeten Christopher Leyoncrona så
var vid det Engelska. Dog som Legations Secret. i Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
