Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Wijkman, Johan Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WiJKHAN, Johan Henrik.
10!
(ling i Stor-Savolax, blef en af yrselns hufvudmän. Dock
leddes lian af mera betydande personer. Hans uästa länk
åt ryska sidan var 1747—51 Simolin, ’"ce coqnln, ce fuquin,
ce Simolin," såsom de på theatern hördes ropa om dcnue
vid ryska Missionen i Stockholm 1 mer äu 30 år använde, för
svenskarne så förhatlige, mau.
Om J. Wijkman känna vi ej något före 1747,’ om han
ej var den J. Wijkman, som 1735 var Borgmästare i
Brahe-stad, ntan tvifvel deruuder, efter det i den tiden så vanliga
braket, stadens riksdagsman? 1748 anklagades Wijkman af
Landshöfdingen Baron H. J. Wrede att hafva uppviglat
finska allmogen mot Svenska regeringen. Hade han vunnit
sin popularitet genom de många förmåner Österbotten
särskild vann på 1730-talets riksdagar? Simolin använde
honom då som spion på R. R. v. Rosen, som 1747 blef
General-Gouveroeur öfver Finland, — ett embete som nedlades först
sedan W—s hufvud fallit. v
Man vet, att Elisabeth 1742- utfärdade ett manifest till
flnslca folket, hvari hon uppmanade detsamma att åter blirva
en sjelfständig nation, såsom den varit före S. Eriks tid,
lofvande den nya staten skydd mot de förtryckande Svenskarne.
Så öppen snaran än låg, lopp man dock deri. W. synes
uppriktigt ha hångifvit sig åt dessa drömmar om finska
stammens upphäfvande till cultur och ära genom — frihet
under ryska örnens vingskugga. Carl Peter Ulric, som sedan
hade att välja mellan Sveriges kungakrona och deu Ryska
kejsarkronan, torde nu, när han skref sig Sveriges Rikes
Ständers "ödmjukaste tjenare", frestats af ett kfanganamu —
magni nominis uinbra — i Finland, t. o. m. af Chefskap i
ett storfurstemlöme. Det som skulle ske, är föga bekant;
desto bättre hvad som skedde. Då Landsh. H. J. Wrede,
annars varm vän af Carl Peter Ulrik, slog efter nppvigiaren
Wijkman, flydde denne inom ryska gränsen till
Willmanstrand, återkom väl 1740 i Juni på lejd, men då hans son
gripits med farliga papper på en resa till Stockholm, ansågs
lejdens vilkor brutet, hvarför lädren fängslades och dömdes d. 12
Aug. 1751 att mista lifvet genom halshuggning, hvilken dom
snart verkställdes. Wijkmans liustrn C. E. v. Achern *)
’) Var hon dotter af Etliices & Historiar. Lektorn Jac. von Achern i
Götheborg, hvilken, ehuru blind sedan 1/2 års ålder, kunde studera, blef
Magister, disputerade om ögat (de oculoj och sedan om synvillor (de
erroribus visus) och 1099 fick nyssnämnde leetion? Han kallas genom
tryckfel Magister von Askern i Tessin & Tessiniana p. 420. Se ßexell
Götheborg* stifts Hist. i. p. 48. En Directeur Carl Henrik v.’Achern hade
en son Carl Henr. f. 1749, som var Ledamot af K. Högsta Domstol. † 1832.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
