Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wikmansson, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
W1K.mans80n, Johan.
telse derom tlll Kyrkorådet "förtjenar att af alla konstidkare
ock älskare läsas." Han räknas ock for vår eude Svenske
tonsättare mellan Roman och Åhlström, och "han hade
visserligen blifvit Tival med Romans rykte, om han egt samma
tillfälle till uppmuntran och öfning som han."
Vid första granskningen af W:ns compositioner, frestades
S. att alt anse honom blott för en djup tänkare. Han
upptäckte i hans satser en sträng regelmässighet, en väl
an-laggd och i detaljerne noga utförd piau. En nogare
granskning röjde ett känslofullt hjerta, och en lin
menniskokännedom. "Omständigheterna hade bildat W;s moraliska
karak-ter." "Men en sådan karakters inflytelse på dess arbeten
måste vara betydlig." (Om detta är beröm eller tadel är
oklart.) "En till högsta grad drifven känsla af ömhet torde
kunna anses för hnfvudkarakteren i W:ns arbeten."’ (Detta
kunde dock, som vi sett, först vid "den nogare granskningen"
upptäckas.) Hans Violin-qvartetter utmärkas för nttrycken af
känslornas grader och vittna isynnerhet med hvad
sorgfällighet han vinnlagt sig om den dubbla coutrapunktens reglor.
Hans compositioner för sång vittna om mycken rikdom i
npp-linning, lätthet att uttrycka käuslor af olika slag och detta i
mindre detaljer, utan störande af det hela i uttrycket, och omea
fullkomlig kännedom af musikens prosodi. Allt allvar i
karakteren oaktadt, var likväl en lekande biidningsgåfva en
herrskande egenskap i hans compositioner, och ofta efter de»
allvarsammaste början har ban till slutet infört ett löjligt
epigram: ett sätt som var honom alldeles eget och nyttjades af
honom utan skandal, då hans mesta musik var skrifven att
roa i ett förtroligt umgänge, med samma glädtighet och
rikdom på träiTande infall, som utmärkte hans tal. Häraf, sa
väl som af hela hans stil, ser man att ban med framgång
sluderat Haydn, och "i anseende tlll modulationen kan ma"
lätt röja, att han gjort sig väl bekant med C. P. E. Bachs
skrifter." Då hans compositioner uppfördes "tyckte man sig
inflyttad till ett väsende, hvars kännedom stäudigt undflyr vara
sinnen, man kände sin förening med hein det slägte, som
frambar sin dyrkan åt sin välgörare. Jorden med sina
villor försvann och himlen blef rådande i hjertat under
föreställning af en fullkomlig harmoni mellan skaparen och b,ms
verk. Hans sista orgelspelning grundlade lians sista sjok*
Den väckte känslor, af hvilka minnet aldrig knnde utplåna?
hos åhörarne."
Skrifter: Quartetter utgifne omkr. 1780.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
