Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wirsén, Carl Johan af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
Wirsén, Carl Johab af. 256
kanonkula i venstra foten, hvilket förorsakade hans
frånvaro från flottan i några månader.’" Grefve Wirsén anför
att en af dem som omgåfvo Kungens person, hade, trollen
i Kungens åhöro, strax efter träffningen vid Sandö, frågat
en af Wirséns slnproddare, om de sörjde öfver, att de
mistat sin Kapten, och fått till svar: "Jo, nog sörja vi, fast Ti
intet borde det, ty ban styrde alltid så s—s nära Rysseu
och vi ha jn ingenting i slupen att försvara oss med";
tilläggande berättaren: "Carl W. var så lycklig att folket var
honom mycket tillgifvet och han hade en stor förmåga att
elda dem till företag, utan att likväl nånsin öfverge den
jemna och allvarsamma ton, som tillhörde hans lynne. De
meddelade öppenhjertigt sina betänkligheter, men alltid slötos
betänkligheterna dermed, att de gerna följde honom."
Efter tillfriskningen sändes han först till vestra, sedan
till östra kusten, slutligen befalldes han, som deu 26 Maj
1809 blifvit Major i flottorna och Öfveradjutant hos
Körningen, att som kommenderande Chef på skärgårdsflottan
understödja den landtarmée, som skulle sätta ett mål för
Ryssarnes framträngande öfver Bottniska viken. Grefve W. yttrar:
"Efter den nya sakernas ordning, som inträdde 1809, erhöll
C W. ett stort befäl under expeditionen till Ratan. Allt
gick lyckligt i flottan. Tyvärr blef utgången ungefärligen
en förnyelse af Wirséns biträde vid ückerrnünde.
Kanonsluparne under lians befäl betäckte den tappra men
olyckliga arméens reträtt. Förmodligen sörjde ingen djupare öfver
denna utgång än W., som likväl der förvärfvade välförtjent
ära. Hade han icke af egen rådlgbet besörjt ett försvar till
lands, nppfört kanoner från sin flotta och ordnat de
retirerande truppernas embarkering, nnder det han från begge
flankerna afbröt fienden, så hade utgången varit vanskligare.
Den stora flottan låg på afstånd och kunde intet medverka.
Den sena årstiden oaktadt, förde han sina bräckliga
farkoster väl hem igen;" tilläggande, att "om lian föreställde sig,
att man knunat handla annorledes än som skett, och att
fäderneslandet genom en sådan underlåtenhet haft ett lidande,
då gaf han sig aldrig tillfreds." Säkert är, att hau, som
såg händelsen från nära håll, dömde annorledes om hvad
som skedde på kusten, än våra nyare beskedliggörare. W.
flck medaljen för tapperhet till sjös d. 20 Sept. 1809. Puke
uttalade sig högt, offentligt och enskildt, till hans beröm.
Bulletinen prisade den raskhet, med hvilken lian snart sagdt
på den väntade timman kom fram med sin skärgårdsflotta.
Lagerstråle yttrar.- "llär var W. vid alla tillfällen rådig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
