Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wirsén, Gustaf Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270 Wirsén, Gustaf Fredrik.
•
rikets lii- ocli ntförsel knnde komina 1 Jemnvigt utan
prohl-bltismens omöjliga förmynderskap.
Ett ädelt drag af Carl Johan fråu (leuna tid må nämnas,
till förklaring af den vidt kringspridda anekdoten om
"snuset och dosan", en förklaring som visar att både den som
ger och får snus kanna någon gång deraf skörda ära. Då
W. en gång i Conseljen motsade prinsen, framhållande
grundlagen, der eu hindrande § visades, sköt prinsen så häftigt
undan den lilla brocliyren (en fransk öfversättning, som
vanligen låg på Conseljrummets hord), att den föll ur W—ns
hand i golfvet. W. tog då hatten och gick, ’anseende
sin föredragning slutad." Han återkom ej. Vid
befallning till en middag, svarades att han var sjuk. Han
gick ej heller ut. Då kom H. K. H. till honom. W. fanns
bland lekande barn och brodersbarn, frisk och glad. "Nå
Gudskelof ni är ej sjuk, soin inan sagt mig," utropade
prinsen; då W. svarade: Det är Statssecreteraren, meu ej
familj-fadren, som är sjuk. Prinsen omfamnade honom med
innerlig värma, sägande förbindliga ord, soin pressade tårar ur
den ej lättrördes ögon. Den dyrbara dosan lemnades,
Rosens infall föddes och flög ut i Iaudet. Så trädde \V. åter
till sina "labores", hvilka regenten visserligen genom nödiga
eller onödiga utnämningar gjorde till "honores". "Den som
i dylika ögonblick sett in i det hjerta Carl Johan blottade,
blef vanligtvis derefter djupt fästad vid honom för lifvet,"
tillade Wirsén, då någon i üaus närvaro berättat for en tredje
om scenen i hans förmak.
Först den 4 Mars 1816 kunde det antecknas af en
Journalförande bland Couseljledamöterna: "Ändtligen lar
det lyckats att få bort Wirsén. Man sade att han var
bortkörd af de tre käpparne, Generaladjutantens för Arméen,
som ville styra ensam, Generaladjutantens för flottorna, som
är utan nämnde skäl personlig ovän, och Öfverståthållare^,
som ej älskar de indragningar, hvilka uppkommit vid bans
fordna gardesregemente, då VV. vid sista statsregleringen ej
kunde möta gardets pretentioner med understöd. Detta sista
motstånd (nemligen från Carl Carlsson Mörners sida) var
väl det minsta. . . . Sedan W. på det artigaste sätt genom
Kronprinsen och Grefve v. Engeström fått veta sin disgrace
under deii hederliga förevändningen af hans oumbärlighet för
att iordniugsätta Statscontoret, begärte ban ett sammanträde
med v. Engeström, Rosenblad, Lagerbring, Wetterstedt,
Mörner och Järta (Gyllenborg var sjuk). Sedan W. förklarat,
att han, för att ej röja harm, icke ville taga sitt afsked,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
