Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wirsén, Gustaf Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
285 Wirsén, Gustaf Fredrik.
ocli lättjan. Säkert låg ej all skalden bos motståndarne.
Man öfverklagadt, i en tid af bninauitet, den sträfva ytau,
Wirsén merändels framhöll, som kallades högfärd och
förklarades stöta många lindau, soin annars velat vänligt sluta
sig Inti|l honom. Denna sträfhet förnekas icke, den kunde
stundom förtjena ännu oblidare benämningar, men en
förklaring uiå bebjerlas. Då "Skåningarue" i Maj 1826, skulle
lacka Konungen derför att förste arfprinsen blef kallad
Hertig af Skåne, bngade sig inga djupare än de 2:ne mäktigaste
bland de tackande, Statsråderna Rosenblad och Wirsén; inga
mindre djupt än de yngste och säkerligen obetydligaste. En
bland de sednare anmärkte detta om R. hos Statsrådet W.,
som yttrade, att en person med inflytande behöfver för sin
sjelfständighet vid ärendernas handläggning främst att
iakttaga all underdånighet, blickaude uppåt, och den s. k.
sträf-heten mot jemnlikar (nedanom kau all höflighet användas),
annars skola påtryckningar jemt försökas och onödigt
upptaga tid, då de skulle afböjas. Embetsmän som känna sig
behöfliga, för ärendernas rätta behandling, vinna, liksom
ärenderna, på den underdånighet, som förekommer den
för-trollghet, då ofta meddelanden kunna göras, hvilka äro både
äfventyrliga att gå in på ocb neka. Att blifva s. k. favorit,
är hvad en dylik klok man främst undviker; derigenom
undvikes ock att stå och falla med partier.
Skälet godkändes. Sjelf arbetssain ända till det otroliga,
var W. hatare af allt förnämt dagdrifveri; nästan lika ogin
mot fjäsket, som "gjorde ingenting, men hade ej ro." Sjelf
sedlig, var ban sträng i fordran af sedlighet hos andra. Inför
dem, som ansågo sin börd betyda mer än embetsmannens
mödor under decennier, bar ban sitt hufvud kanske lika
högt, som Kougl. Rådet Baron Fab. Wrede i sin tid bar sitt
bland unga Grefvar. Men denna stelhet pålade hau sig icke
inför dem, som ej behöfde hållas på afstånd, ej heller mot
slägt, som staduat långt nedanom honom på ärans trappa.
Till eu beslägtad borgare skref ban d. 12 Nov. 1826, då en
borgarens son var mycket sjuk: "Att pröfning förestår oss
alla, det veta vi, och vår andel bör ej blifva ringa, då vi
hafva haft så mycken framgång och hvad verlden kallar
lycka. Men jag väntar den och beder Gud om slyrlca att
den bära. Den enda tröst jag kan lemna er är, att J
hafven måuga som gråta med eder; alla mina barn äro djupt
rörda, och äfven andra utom slägten, ja mina tjenare voro
alla uedslagua öfver den goda H—s fara. Aning och
fruktan samt begrepp om sjukdomens svåra art hafva borttagit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
