Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wärnschiöldh, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wåhnschiöldh, Johan.
323
kom så om sommaren 1855 till S. Sveriges boklådor deu år
1854 1 Stockholm utgifna XXXV Delen af Handlingar
rörande Skandinaviens historia. VI träffade bär dels ur
Riks-archivets ursprungliga samling, dels ur Oxeustjernska
sam-llngarne, Handlingar angående Svenska Fästningar och
btfäsl-ningsplaner under 17ule århundradet, der mau gör den
auge-nämaste bekantskap med W.; som upptog 30 år i
General-Qvartermästareserien mellan Örnehurvud ocb Dahlberg, och
det under en tid då detta embete var ett af Statens
vigtigaste; och man öfverraskas att upptäcka en af de fleste
förgäten celebritet af en högre ordning.
Sverige var under seklet från 1009 till 1709 en ar
Europas stormakter. Af den hulda Fe«?n hade det ej fått den
underbara duk, hvilken, utbredd på ett bord, gar all mat, som
gästerna nämnde, ej heller den penningpung, hvarur egaren
kunde skaka så mycket mynt ban behöfde; ineu det hade
valt sig en sabeltaska, hvarpå mau kunde slå och mana ut
tillräckligt antal krigare, för att beherrska egarne af duken
och pungen. Och Wärnscbiöldh lefde under en sådan
eröf-ringslystnadens hjelte-period, hvilken tillika erkände
sanningen ar skaldens ord:
Non minor est virtus, qtiam quærere, paria tueri.
Mindre kraft, än af segraren, ej der kräfs af bevararn.
Sveriges Fästningar skulle värna hvad Sveriges Svärd
laggt under sig. Vi känna våra bärförare till hundratal;
men då vi se dessa 17:de seklets fästningsverk, ofta
påminnande om Titanerua, som stapplade Pelion på Ossa, så kunna
till och med de lärda endast nämna Dahlberg, vetande eller
gissande att han hade dessa murverk såsom tankar, förr än
de blefvo under i architeclura militaris. Våra lärde veta
hvem som först skrifvit hexametrar eller sonnetter, hvem
som först upptäckte hvad det betydde att dö i hvita vadum
o. d.; men hvem som utkastade planen till våra vackraste
befästningsverk, hvilkens öga följde, då dessa försvarsverk
uppstodo till fiendens skräck och landsmäns trygghet; det
vet sällan till och med den, som nu förvarar nycklarne till
dessa byggnader. Böra vi ej blygas äfven för den
okunnigheten?
Från 1644 till 1656 eller i 12 år var Wärnschiöldh, så
vidt vi kunnat utröna, ensam ledare af befästuingsväsendet
under Krigscollegium ocb Konungen; under de följande 18
åren biträddes han visst af den, som var honom närmast i
embetet, den store Er. Dahlberg, men denne var tillika
tjenstgörande i arméen och under krig sjelfva arméens Ingenleur,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
