Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zeipel, Carl Samuel Fredrik von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Zeipel, Carl Samuel Fredrik ron.| 56
conjniictur, och väl äfven med lockelse af hembygdskärlek
hos hustron, förmådde honom att återflytta till Tinndaland
och hädanefter göra Lingonbacka till sin bostad. Såsom en
verksam och praktisk man, fann han ett nöje i detla för
honom nya slag af fabriksrörelse, och skötte det med en
omtanka, som kröntes af framgång.
Sonen, för sin del, tyckte sig vara hänförd till en ny
verld, — ja, till hesperiska parker; eburu i en från det
vanliga begreppet mycket afvikande föreställning. Föräldrarnes
lilla trädgård i Sölvesborg hade till sin förnämsta prydnad
haft en gammal dvergvnxen gran, som af bela staden var
betraktad såsom en märkvärdighet. I hans ögon blef den
derföre renlaf ett underträd, en cypressens eller palmens
broder och jemnlike. Då ban nu såg detta sauima trädslag
1 höga skogar omhvärfva den nya föräldrabonlngen, förekom
det honom, som vore han med ens blifven invånare af ett
förtrolladt land, hvars anblick lofvade besynnerliga
hemligheter och äfventyr. De höllo sitt löfte. I skygden ar en
djup och vild enslighet, utvecklade dessa skogar gossens
sinne för diktens lekar, och närde alltigenom samma kärlek
hos mannen; äfven under den sednare ålder, då ban, betrycltt
af ekonomiska bryderier, valde att tör hvilket pris som helst
bo qvar blaud de furor, som susat ötver hans barndoms
lekplatser.
Det oförgängligt glada lynüe, som från lifvets första
uppvaknande var honom beskärdt, bibehöll sig under
gynnande och missgynnande inflytelser lika spänstigt. Blaud de
gynnande bör främst nämnas den ömma huldhet, hvarmed
han omfattades af goda och gndfrnktiga föräldrar; å
modrens sida, muhäuda, icke alltid utan någon klemmaude
öfverdrift. Sina tidigaste begrepp om deu större
mennisko-verlden erhöll ban ur de berättelser om krig, hjeltar,
konungar och kejsarinnor, med hvilka fadren, den för detta
Zie-tenske husaren, gerna försatte sig tillbaka I sin
ungdomsålder. Vid slika tillfallen, och öfverhufvud i sina egenheter
såsom fornprcusslsk militär, var gubben sjelf ett poetiskt
föremål; men i hans personlighet fauns eljest ingenting
poetiskt. Modren deremot, som var qvick och en smula
beuä-gen för satir, förenade med böjelse för vitter läsning en (i
den tiden) ovanlig lätthet att skrifva vers; och henues
rimstycken, på hvilka hon föröfrigt sjelf ej lade vigt, företedde
stundom en talent, som icke var blotta versifikationens.
Mellertid var Carl ett barn, om hvars själsgåfvor de
stridigaste omdömen fälldes. Sklftvis ansågs han för enfaldig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
