Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zeipel, Carl Samuel Fredrik von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
Zeipel, Carl Samuel Fredrik ron.| 66
tidehvarfvets början, öfverraskade honom, tidigt på en
förmiddag, döden vid hans skrifbord. Han bade nyss förut
skrifvit ett muntert bref, i den upprymdaste sinnesstämning
frukosterat med de sina, och dervid omnämnt, att en alldeles
ypperlig idee just nu fallit honom in; hvilken ban skyndade
uppför trappan till sitt mm att sätta på papperet. Han
medhann dock blott, att till detta ändamål formera pennan,
då en hans svägerska, som för något ärende var t rummet
tillstädes, såg honom hastigt sainmansjunka liksom drabbad
af ett skott, bet var ett slag-anfall, och ett afgörande.
Anlaget dertill var ärfdt; utbrottet påskyndades troligtvis af
det under de sednare åren förda lefnadssätt, hvars alltför
myckna stillasittning och alltför trägna hnfvudets
ansträngning föga passade för bans starka, blodfulla, riklig näring:
fordrande kroppsbyggnad. Sjeir hade han befarat detta slnt;
och flera gånger hörts yttra, att man lätt knnde skydda sig
derifrån, om man blott i blinken, då man kände slaget
nalkas, hade tillhands en pennkuif att genast på armen
åderlåta sig. Också befanns han nn, med pennknlfveu i hand,
redan hafva börjat uppdraga venstra armens råckärm. Men
döden var snabbare. Framför honom på bordet låg det
glädtiga brefvet, färdigt, men oförsegladt; nedanom detta, ett
ny-vlket, ännu blankt mannskrlpt-ark, på hvilket den "ypperliga
ideen1’ sknlle utvecklas; men den tog han med sig 1 det
tysta. Efter ett par dagars sjukdom, hvarunder han ej
förmådde tala eller på något sätt meddela sig, afled ban, kort
före fyllandet af sitt femtiondesjette år, den 12 Febrnari 1849;
således på samma år, under hvars förlopp Sveriges vitterhet
äfven förlorade den älsklige natnrskalden Hedborn.
På Järlåsa vackra kyrkogård, i dess nordöstra hörn,
framskymtar ur trädens skuggor Zelpels anspråkslösa graf.
Den 25 Februari öfverlemnades der åt jorden hans stoft, att
hvila mellan föräldrarnes och några före honom bortgångna
barns. En sångarcbor af nnga landsmän, från Upsala
sjelfmant anländ, uppstämde då kring griften sin sista
afskeds-helsnlng. Skalden Nybom, som hade gifvit orden åt deras
saknad, tolkade äfven sin enskilda i ett utförligare qväde;
hvars sköna målning har — i främsta rummet — den
förtjenst, att drag för drag vara sann.
Kärlek och Vänskap hafva ämnat föranstalta den
samling af skrifter, som kommer att utgöra Zelpels minnesvård.
Mången läsare och läsarinna erinrar sig visserligen änna,
från sin ungdoms och från Poetiska Kalenderns tid, deq
glada, okonstlade, vårfriska fägring, som plägade utmärka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
