Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åhlström, Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
Åhlström, Olof.
nio åren efter en mer utvidgad plan; under tiden utgaf ban
äfveu Skaldestycken satta i musik, innehållande till största
delen bans egna compositioner, och I dessa bäften,
förskönade af hans älskliga toner, blefvo Kellgrens, Franzéns och
1 synnerhet Fru Lenngrens dikter en folk-poesi, som lefde
på läpparne och 1 hjertat hos den samtida generationen. År
1702 invaldes han till Ledamot i Musikaliska Akademien
och transporterades till Organist i Jacobs Församling,
hvilken plats han till sin död bibehöll; år 1794 befordrades
han till Kamererare 1 Krlgs-Collegll Passevolance-Contor,
1802 till Krlgs-Cominissarie hos Kongl. Maj:t och 1805 till
Krigsråd och Ledamot i Krigs-Collrgli Civll-Departement;
men alla dessa befordringar gjorde intet afbrott i hans
musikaliska verksamhet; bland annat retoucherade ban och satte
på noter melodierna till Bellmans Epistlar och Sånger, hvilka
Bellman dels gnolade för bouom och dels trummade på
kla-verlocket; i anledning deraf öfverlät Bellman dessa arbeten
till Åhlström, som år 1795 utgaf dem från trycket jemte
dithörande musik; Bellmans son Krambandlauden Bellman
började väl en rättegång, men, Igenom Domstols beslut år
1816, tillerkändes egaude- ocb förlagsrätten åt Åhlström,
hvilkens arfvingar först helt nyligen afhändt sig den.
Förf. torde bärvid få erinra om en tvistrråga inom vår
nyare litteratur. 1 Sveriges Sköna Litteratur helte det
visserligen V. D. p. 726, att Bellman var nen rent svensk skald",
att han "utan tvifvel egde de rikaste skaldeanlagen bland alla
vdra skalder och utvecklade dem redau före Gustaf III:s tid,
på ett sätt, som ger bonom rum näst Intill Tegnér, vår
allmänt erkände försle skald, ja ger "Nordens Anakreon"
primatet, då luiprovtsationsgåfvan vederbörligen uppskattas;"
men då der t IV D. p. 320 yttrats, att Krigsrådet Åhlström
försäkrat författaren, att Bellman ej compouerat en enda
melodi, att Skjöldebrand försäkrat, att ban hört hos sin far,
författare af psalmer och psalm-melodier, flera af Bellinanska
melodierna sjungas, förrän Bellman iuförlifvat dem med sina
sånger, ehuru det af förf. medgafs, att Bellman, äfven med förlust
af Compositörens ära, står såsom improrisatör främst bland
våra skalder, — så reste sig I de små provinsbladen ett
yngre slägte ar "Gluutar" med berserks-tfver mot kättaren I
den renläriga ßellmaosculten. Den tron, att de sköna
melodierna vaknade med den poetiska ingitvelsen, ausågs rör
eulteii oumbärlig att vidhålla. Men märkligt uog anfördes
ingenstädes kättarens sagestnän. Emellertid väckte, som det
tyckes, striden vår gruudlige Atterbom (Sv. Akad. Dandl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
