Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Åkerhjelm, Johan Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
åhehhjelm, Johan Carl.
det yttre statslifvet, d. v. s. de yttre förbållanderua staterna
emellan, företog Å. år 1828 en utrikes resa och tjenstgjorde
vid Svenska beskickningen uti Florens till år 1832, då han
hemkallades att öfvertaga förvaltningen af sin moders och
sina syskons gemensamma betydliga egeudomar, och
öppnades honom härmed ett nytt och tacksamt fält för hans
verksamhet under de tider, då icke Konungens eller
medborgerligt förtroende pålade honom högre och mera fraiiitidsdlgra
värf." Det är ännu för tidigt att öfver Friherre Åkerhjelm
såsom medborgare och statsinau fälla något afslutadt
omdöme.
Då vi eriura oss att han var en af Ledamöterna i deu
så kallade Representatlonscommitöen 1845—47, må
uppmärksamheten fästas vid yttrandet i en redan härofvan ^begagnad
nppsats, som kommit Red. tillhanda. "Att Friherre Åkerbjelm
under ntföraudet af detta nppdrag, ständigt kämpade för så
kallade conservativa gruudsatser, var en klar följd af hans redan
angifna politiska bildning. Endast så snart deu högsta makten
icke längre i sig sjelf innefattar deu mäktigaste frestelseu för
medborgarue, komma de kraftigaste ocb sjelfstäudigaste männen
att verka såsom sanne väktare öfver författningen och såsom
obestlckllge försvarare af folkets rättigheter. Beklagausvärdt
det folk, som ej mäktar iuse, att grundvalen för de
offentliga auktoriteterna ligger vida djupare, än i den tillfälliga
opinionen hos den generation, som talar i dag, ocb att Re
geringeu med allt hvad dertill hörer, ntgör en egen
oför-yttrelig makt i staten, bäst att controllera, då deu tlns der
den syns och syns der den lins. Visserligen utgöres den
enda säkra grunden för en statsmakt af dess inre
ändamålsenlighet, dess nödvändighet för folkets bästa; men likväl är
det godt, när statsorganisatiouen ej framträder såsom en
nyhet, utan i sina grunder sammaubäuger med folkets
historiska minnen, ju uråldrigare, desto bättre. Skall folkets
representation kunna tjena såsom eu garanti för beståendet
af ett Tritt statsrättseuligt förhållande, så måste den
visserligen visa sig såsom eu af folkets kärlek uppburen makt i
staten. Men det är endast makter, som sig emellan kunna
underhandla, derföre måste Regeringen också å sin sida
representera eu makt i stateu, en makt, så mycket vigtigare
och större, som folkets ombud visserligen kunna täfla uti
att inse hvad som är önskausvärdt, men Regeringen ensamt,
åtminstone bäst, är i stånd att öfverse och bedöma hvad som
är möjligt.1’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
