Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ödman, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för mången god uppgift hafva vi dock honom att tacka, som
måhända eljest skulle fåfängt efterletas, hvadan vi knappt
äro berättigade att till den grad underskatta hans ”herculeiska
verk”, som A. E. Holmberg gjort, huru stora den sednares
förtjenster än äro i jemförelse med den förres om Wikens
beskrifning.
Några utdrag ur nämnda beskrifning må meddelas för
de läsares räkning, som hafva nöje af det komiskt-naiva.
Den börjar med en tillegnan till H. K. H. Adolph Fredrik,
hvari för denne Bohuslän præsenteras såsom en gammal man,
och uppmanas Prinsen att ”icke förskräckas för den gamle
mannens längd till 18 mil, i thet nogaste räknadt, fast man
bör väl lägga 3 ther til, och thess bredd öfver axlarna 7
mil, jemte thess ofanteliga ögon, så stora, att the sitja 2
mil ifrån hvarandra; — — det ena ögat ”är så stort som
Bohus slott,” och det andra ”är ej mindre än thet förra, nu
så stort som Carlsten i Marstrand.” Företalet handlar
utförligare om papperets märkvärdighet och ”pappersstoders”
förträfflighet framför andra stoders, om Rom och Grekland,
om Suetonius, Homerus o. s. v. än om Bohuslän. Sjelfva
boken börjar med en undersökning om länets ”namn och
upprinnelse.” Några pastorater sägas hafva hört till Elfsyssels
probsteri ”från hedenhös.” I djurbeskrifningen så väl som i
topographien är Ö. oförliknelig. ”Råcker äro, fast osynlige,
dock välsmakande både torre och färske.” Om sälfångaren
berättas, att ”af sälens mage gör han korf, de andra
tarmarne kastar han bort.” ”Thet säges att i Norige fins ett
särdeles slags änder, som växa på trä, dock på thet sättet,
att the släppa sin säd på gamla stockar och träer i sjöen
liggande, hvaraf växer ett skal, som ett ägg, fast vid trädet,
hvarutur sedan vid solenes heta och värckan ungarna
framkomma som andra and-ungar och therefter uppväxa och
alltså kallas stock-änder.” ”Thet säges ock om Fjärhönan, att
hon ynglar af skummet eller fraggen (sic), som går af
hanens näbb, när han leker om våren. Äro the störste
skogsfoglar och skiöna til at äta.” Om bofinkar får man blott
veta, att de äro ”ett slags små foglar, som flyga i stora
flockar tillsammans.” Om tummeldufvor, att de ”under
flyckten vända ryggen ned och fötterna upp, tå the tumla sig i
luften (likasom vår författare på ett annat ställe omtalar
bilden af ”ett på sidan liggande ofantligt stort qvinnfolk,
som ligger något bogen, vändandes ryggen i öster åt
kyrkan, men framdelen åt väster”), men inga lackeldufvor, thet
äro the, som liksom le när the låta: ha! ha! har jag försport.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
