Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ödman, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mynte-cabinet” i Götheborg. En stenknif hade han fått om händer,
som han nästan mente hafva varit en ”omskärelseknif”,
sådane han trodde blifvit använde af hedningarne, ”som voro
Guds folks apor.” I en del ämnen, der han tillåter sig en
gissning, bekänner han att de ”öfvergingo hans horizont,”
ursäktande sig någongång dermed att han, ”som är en
theologus, mäst glömt philosophien,” efter 30 års frånvaro från
Academien. — Särdeles mån synes han ha varit om sitt
Tanum. En slagklocka ”samt en på sammet guldbroderad
pung med ett långt tjockt ostindiskt rör helt svart-spräcklott”
hade han förärat till Tanums kyrka. Dessutom hade, på
hans ansökan, af Konungen blifvit till samma kyrka skänkt
en skrud, bestående af en förgyld kalk, en förgyld oblatask,
en förgyld kanna och en silfversked, hvilken ”skrud” Ö.
sjelf icke utan största lifsfara under den Wismarska svåra
belägringen bevarat och oskadd till Sverige fört. Också, för
att döma af följande exempel, har han egt sina
församlingars tacksamma tillgifvenhet. År 1732, vid fråga om
Comministers tillsättande, förklarade alla med en mun att de
voro nöjde med den Ö. ville tillsätta, och i sin skrifvelse till
Domcapitlet ”lofvade han att detta med första skulle ske.”
Det var enligt den tidens sancta simplicitas.
Skola vi tro Ö—ns egen uppgift, var han ”en liberal
och god gästgifvare,” ända till den grad att han knappt
kunde ”komma ut med sina inkomster.” Orsaken dertill
uppgifves vara, att den egentliga gästgifvaregården ligger
långt ifrån, men prestgården nära vid landsvägen och är
således ”ett rätt hufvudqvarter för en resande från och till
Norige.”
År 1746 var Ö. riksdagsman, men för denna ära måste
han tvista med en collega i Kungelf P. Tranchell. Collegan
hade nemligen fått flera röster vid valet än Prosten, hvilket
väl gått flere prostar till hjertat än Ö. Båda reste
emellertid upp till riksmötet, och Biskop Wallin skref omsider från
Stockholm ned till Domcapitlet, att de båda, ”Ödman och
Scholemästaren, blifvit sinsemellan på det sättet förlikte, att
begge blifva qvar vid riksdagen och dela det vanliga
arfvodet, att Ståndet låtit dervid bero samt stadfäst conventionen
af 1726 angående alternation med riksdagsmannaval i
Bohuslän hädanefter.” Ö. dog 1750.
Utförligheten af denna biografiska uppsats torde hafva
sin ursäkt deri, att den framställt en tidsbild. Vi tillägga,
att Ö. blef 1720 gift med Anna Maria Trogelia, pastorsdotter
från Skredsvik och enka efter Kyrkoherden T. Bruhn ibm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
