Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ödmann, Samuel Lorentz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ödmann, Samuel Lorentz.
293
detta förfarande såsoin mindre pastoralt. Synodens beslut
blef att öfverlemna läsfolket åt länsmannen. Men en klok
Domare förekom detta och ansåg alt en ransaknlng, så
länge Inga oordningar föreluplt, vore skadlig. Men Clerns
fortfor att oroa. Slutligen uppstod en födkrok, i att försvara
och uppbygga de utstötta. Ändtligen upphörde också
presterna ined förföljandet. Men till sist var ock läserlet slut,
som minskades i den mån det ej oroades, så att Delsbo nn
är okändt för snart sagdt den skamligaste församling i orten.
Detta Ödmanns betänkande ingars af Erkestiftets Domkapitel
till Kgl. Maj:t 1845 (se Eccl. Tidn. n. 6 s. å.), och man
bedrager sig ej om inan tror, att detta omdöme om det s. k.
läseriet verkade på det toleranta behandlingssättet under det
Silverstolpe och Genberg voro Chefer för K. Eccles.
Departementet. Det visar också att Ödmann hos den morfar, som
kunde Bibien utantill ocb alltid hade Frltschs Böuebok uppslagen
på sitt bord, fått en tidig insigt rörande det andliga li/vet,
hvilken insigt sedan säkerligen mest bidrog, att i Neologiens
tidehvarf qvarhålla honom vid de lärosatser, som betinga detta
lif, åtminstone detta lifs friskhet. Ödmann var 1770 1
Upsala och responderade pro exerc. (Sam. L. Ödmann) uuder
J. E. Sundström de llumanlore Litteratura prlsca recentioris
matre & magistra s. å. Undergick 1772 Candidatexamen.
Gradual dispuiationen återstod allena, ty ebnru ban ej läsit
för examen, utan för lifvets behof af insigter, och betygen
således voro ojemua, var det hvarken "en Ihres kabaler" —
ett uttryck af Hammarsköld, som mycket förtörnade Ödmann
— eller Eckermans harm öfver de förgyllde knapparne
under det Noltenii lex. antibarb. saknades, eller oförmågan att
skafTa sig ett approbatur af "den åttonde", som vållade att
lagerkransen uteblef. En dag, under den mot terminernas
slut för studenter så vanliga penuingebristen, kom ett bref
från eu vän: "Jag är utnämnd till . . . Min plats som
Hns-prest hos General Preiff är ledig. Blif prest och efterträd."
Lång betänketid medgafs ej, än mindre blef tid till
gradual-disputering. Ödmann skyndade till sin fader, soiu väl aunars
tillstyrkte anbudets mottagande, men fruktade att examen t
Wexiö, efter eu så kort beredelse in theologicis, kunde taga
mot. Derför fruktade ej sonen, ehuru ban heldre botaniserat
under Linné, än läsit Iheologi. En Prest, Magister fråu Lund,
skulle i de dagar taga pastoralexameu, och Ödmann kallades
till sin sacerdotal på samma gång. Det var då vanligt 1
Wexiö, att de Lectorer, som "magistrerat" i Lund, gerna ville
klämma Upsaliensame mellan sina sköldar. Alla Ödmanns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
