Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ödmann, Samuel Lorentz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ödmann, Samuel Lorentz.
307
dr i g läsit något dylikt, så oßirlikneligen väl fattadt och
fullbordadt som denna predikan, born författaren skördade deras
yppersta beröm och högaktning för detta sitt arbete, samt
bura Erkebiskopen tog genast 20 exemplar, hvilka han som
mönster lät kringsprida I Linköpings stift." Löfgren (Cl. Calm.)
intygar, alt predikan, som väckte stor sensation bland
stiftets presterskap, enhälligt och enträget begärdes till trycket.
Uppmärksam blifven 1 Glörvells Brefvexling (V B. p. 71)
på denna mönster-predikan, som så hänförde kyrkans
prelater och pelare i Gustaf IV Adolphs tid, begärde jag att
medarbetaren 1 delta verk Theol. Docenten Skarstedt (C. W. S.)
ville söka skaffa sig tillfälle att läsa densamma ocb meddela
sitt omdöme. Han yttrar, att predikanten tagit djnpt Intryck
af S. Ödmniins stil, ej blott 1 det lätta och fyndiga, utan ock
i det dogmatiska uttryckssättet. Ämnet är: vår förlossning
från synden såsom en ny förbindelse till rättfdrdighetens tjenst.
Det heter t. ex.: "Nåd och frid, försköning från syndens
eviga straff, Guds välbehag för den scaga men uppriktiga
dygden: Sådau var Cbrlstendomens helsning till en olycklig
verld."
Så skulle nu predikas. Ej blott nngdom, ntan gubbar
lärde sig detta tungomål, som moraliserade — det gjorde na
sjelfva poesien — med jemn accommodation till den gamla
dogmatiken. Men få hade Ödmanns — af Hammarsköld
förnekade — "concinnltet och hållning," ännu färre hans Insigt
om de gamla lärornas nödvändighet för sedlighetens bestånd,
och derföre, "cum duo facerent idem, non semper erat idem."
Äfven ett slägte, af andra phraser åtminstone, må häfda
dens ära, som hufvudsakligen bildade ett föregående och visst
ej ännn fullt förgånget slägtes predikostll. Sjelf erkände
Ö—nn Sanrln som sin förnämsta förebild.
Om Ödmanns förtjenst såsom Prestbildare hänvisas för
öfrigt till omdömet 1 Sveriges Sköna Litt. 1 Del. 2:dra nppl.
p. 4 7 7 - 482. Hau erkände sjelf, att hans verksamhet på
detta fält egentligen varit negatlf. Man kan borttaga fel,
men ej ingjuta en lefvande anda, liksom eu lärare I
Vitterhet kan skafTa bort prosodiska brister, ej skapa Skalder.
Det må .anmärkas, att Ödmanns fåfänga ej låg åt det
hållet, der polyhlstorerna trälfas. Hau ville 1829 liksom
1760, snarare anses som en olärd, hvilken genom egen
skarp-sinnigbet hunnit den höjd, han allmänt erkändes innehafva.
Han nekade bestämdt att kallas Orientalist, försäkrande sig
blott till husbehof knnna hebreiska. Hans philosophiska
beläsenhet var stor, men intet system hade bemäktigat sig
honom. I ett bref till mig d. 10, 11, 12, 13 Maj samt 1 Juli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
