- Project Runeberg -  Biographiskt lexicon öfver namnkunnige svenska män / 23. Xanderson-Östgöte /
329

(1835-1857) With: Vilhelm Fredrik Palmblad, Peter Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örnefot

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Öhnbfot, litlen.

329

annat än utdrag af Bhyzelil Blskopschröulka, försedde med
mer eller min dre skäliga sidohngg mot honom — derföre
att han tillhörde sitt Århundrade och dess tänkesätt, men Icke
vårt sekel och våra grundsatser.’

1 Diplomatariernes och de störste Urknndssamllngarnes
tryckningsdecennier böra vi knnua känna mer äu våra
föregångare, böra vi knnna se historiens innersida, ocb derigenom
bättre begripa dess yttersida.

Då vi se Jacob Ulfssons makt öfver adlen 1 llådet,
under densamma tid Lunds Erkebiskop Birger måste inför af-’
voge ädlingar bevisa sin rätt alt föra lindens bind i en sköld,
föranledas vi lätt alt rådfråga genealogerna, som räcka så
mången tråd, der andra beräkniugar af orsakerna ej förslå.
J. U. kallas "en af Oltesönerne". Langfedgarue känna denna
ätt blott till Herr Olle, en Birger Jarls samtida, hvilken Jarl
gaf sin dotter, syster till 2 konungar, åt Otles son Lennart,
hvilken då var eller snart blef B. R., Biddare och Drotz.
Det visar ej hän till en homo novns, enär vi ej känna uågra
denne persous lysande bedrifter.

Ehuru våra flesla häfdaforskare envisas att låta
sigill-samlingarne, som med diploiner kommit till efterverlden,
förstöras, Innan man i Peringsklülds spår uppsamlar dessa drag
nr vår äldsta skrift — siuuebildsskrifleu’) — må en
di-lettant envisas att läsa äfven dessa forntidsrunor.
"Ottesö-Dente" förde en Örn fot, soin slägtraärke. Den åsigten alt
dylika märken sknlle vara fria zirater, änun länge, sedan
riddarväsendet, som här höll sina torneriugar med
riddarslag, laggl denna s>mbolskriften under heraldiska lagar i
granuländer, tål, ehnru den menar sig sjelf vara en krilik,
ej att läggas i den verkliga kritikens degel.

Vid ätten Ulf har —n erinrat oiu Taclti vittnesbörd, att
de germaniska stammarne hade ferarutn imnglnes å sina
sköldar, örnen var säkerligen lika tidigt som Ulfveu intagen
bland symbolskriftens tecken. _

I Danmark hade en ätt Örufoten såsom märke, hvilken,
nämnd hos Saxo, som känuer från Carl den Stores tid en
"£/rn ex iioMII /amilia Danicaqvarlefde in i 18:dc seklet
i Skåne. Se bärofvan XXI p. 35!).

Den Svenska ätt, sotn å Sveriges rlddarhusvägg insatte
en gyllen öruklo, räknade dock ej anor från den Danska

•) Herr Erkebisk., f. d. Statsrädet Reuterdahl har i Sv. Kyrkohistorien
börjat lemna aftryck af de äldste sigillerna. Mätte exemplet verka
efterföljd, innan tiden, som efter Peringtkiölds dagar visat sin cdacitct, hunnit
allt förtära!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:31:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biosvman/23/0343.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free