Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örnefot, Jacob Ulfsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Örnefot, Jacob Ulfsson.
353
dag vissa såndnlngabod skulle lilnna fram. Erkebiskopen
svarade att för sådan tro ocb tröst uraktläts att sända
krigare från Kalmar dlrecle till Wiborg och derföre blef
Karelen och en del af Nylaud förhärjadt af de Ryssar, önskande
till Gud att ej nu måtte ske sammaledes. Så handlades om
tvedrägten här hemma. Erkebiskopen hade den ej begynt
och ej gått längre än ban var nödder till. Ilade Herr Sten
följt goda råd rörande Finland, Lifland ra. fl., i stället för att
"predika för den menlösa allmogen, som lutet vet af sanne
förbållauden," om tvedrägten här hemma, så hade
ridderskapet ocb adlen sändt hjelp hvar rrån sin ort och der ej
beböfts lägga på den fattiga allmogen den tunga, den nu
måst bära, ej heller hade allmogen då behöft att bekymras
med sådane ärender, som äro för dess förståndskrafter för
svåra. "Måtte den, som tvedrägten vållat, förbättra den
skada, som skedd är, och stilla det onda, som på färde är."
Sin dagtiugan skulle Erkebiskopen hålla; meu ban hade icke
tänkt uppresa någon allmoge. Allt som kan föra till
blodsutgjutelse, är honom mycket emot. Tänker Herr Sten
likaledes, så sker ingen "hlodstörtning". Så länge Erkebiskopen
får råda och blifver vid siu makt, skall Icke något
förderfvade begynnas. Uppsägelsen var både R. Rådets och
Borg-mästarnes och de äldstes i Stockholm verk, som aldrig skett,
bade deras råd (om skyndsam och kraftig undsättning åt
Finnarne) följts. Ej var det vist att blanda allmogen i
striden. Gud giTve att det icke blefve sannt, som somliga säga,
att om allmogen skall skilja herrarnes träta, så sätter den
begge partierna vid bordändan (och sig öfverst?), så görande
dem lika rätt. På frågan om nppsägelsen skedde derför, att
ej Svante fått någon vederläggning (ersättning för från
honom tagen siottslofven) och kunde arhjelpas om han så får,
svarades, "att hnfvndfrågan i Stockholm var om Kung Hans
och ej om Svante eller någon annan skulle undantränga Hr
Sten; men Svantes mandom är hvar god man, som vill rätt
tänka, bekant." Der hade klagats att Herr Sten ej följt
Erkebiskopens och de gode mäns råd. Nu skedde det i frågan
om Lifland. Hvad Konung Hanses Inkallande vidkommer,
påmindes Herr Sten, att ban sjelf först behrefvade honom.
Herr Sten förklarade alt ban kunde vika för kärllghet, men
lät sig ej undantränga eller undertrycka ined anfall och
öfvervåld. Erkebiskopen visste deremot ej af någon, sora gjort
anfall och öfvervåld. Hr Sten nekade sig ha talat på Erik
Trolles och Sten Turessons ära; men Erkebiskopen påmiute
att de voro med Svante (när han så hårdt beskylldes).
BIOGR. LEX. XXIII. 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
