Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örnefot, Jacob Ulfsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öb ne fot, Jacob ui[ison.
vid mill makt na J gjordeu mig 1 Stockholmska berremötet.
Huru kan jag i vänskap samtala med Svante, om han är i
samma sinne, som fornt? Från Danmark bör jag att Konung
Fläns håller sig still». Med er önskar jag tala, men ej med
Cordt, och Svante och Nils Boson. Hände dem dervid någon
olägenhet, så hadeu J ju tjenat dem Illa, genom att skafTa
dem till tals med mig. — Sedan skref nerr Sten att
Erkebiskopen borde komma med siua skepp ocb folk ocb lägra sig
utanför staden, derluom det ej var rådeligt att ban kom, om
tvädrägt skulle undvikas. Med 30, färre, ej flera, kunde
han få inkomma och öfverlägga, Detta hade Borgmästare
och menigheten i staden godkänt. Om nätterna var bäst
Erkebiskopen blefve på sina skepp. Skrifvet ex castro
liol-raiensi i veckan efter Trefaldigbets Söndag. Erkebiskopen
svarade, alt ban skulle komma om han ej stängdes ur
hufvudstaden, annars klagade ban för Gud ocb Dandemän öfver
lörtesbroit. Nu samlades Bådet (Erkebiskopen, Cordt, Svante,
Er. Trolle, Nils Bosou och Biskop Henriks ombud) på
Aliuar-stäkc och utfärdade ett öppet bref till alla som bo i Upland
och Trögden 0111 o fred en på Danska och Byska sidan, om
Herr Stens återkallande af krigsfolket vid Byska gränsen,
0111 stängandet af Stockholm för rådsmedlemmar, om hotet
att resa allmogen, som det sades, mot Kungen, men hvarvid
han menade rådet, derför att det hållit hvad Herr Sten sjelf
Konungen först bebrefvade. Svante Nilsson och Erik Trolle
skrefvo dervid till Borgmästare och Båd i Upsala, att de
förlänte Erkebiskop Jacob all konungslig renta af Upsala
stad, bjudande hörsamhet på Kronans vägnar. Nöden lär
varit stor, då efter utrustningen ar krigsfolk mot Byssland,
Erkebiskopen måste beväpna sig hemma. Herr Sten skref
nu till Erkebiskopen att lian kunde få ligga i staden med
sina 30 män, om ban ville liksom menige Sveriges
inbyggare hålla Herr Steu vid makt. Erkebiskopen svarade:
Ryssar, hedningar och andra utländniiigar ha således större rätt
att vara och vistas i Sveriges hufvudstad, au jag, kallad att
ined eder öfverlägga i riksens vigtiga ärender. Skrifven ett
bättre svar. — Ilerr Steu skref då att ban ville sjelf med sina
30 möta Erkebiskopen med dennes 30 på eu holme.
Erkebiskopen gensvarade, att lian ville samtala med vissa af de
Rådsherrar, som voro hos Sten och 2 af Borgmästare och
menigbeten i Stockholm, dermed ett bref följde till stadens
myndighet. Men brefvexlandet omvexlade snart med
våldsverk. Pastor 1 Frösunda klagade, uuder gråt och knäfall,
inför Rådet, huru Herr Sten Sture, Knot Eskilsson (Baner),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
