Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örnflyckt, Arendt Pehrsson och Barbro Stigsdotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382 örnflVokt, Arendt Pehrsson och Barbro Stigsdotter.
som Konung Christiern ej glömde att åberopa, der tillämpningen
skedde på ett större antal på en gång, så att blodsutgjutelsen
kun-de få namn ar blodbad. Tegel berättar blott, att då Hr v.
Me-leu, K. Chrlstlerns slottsherre på Westerås, kom till Dalarne
och uppmanade de kunglige fogdarne Stig Hansson,
Christopher Olssön och Bengt Brnn att söka fånga deu flyktige, de
gjorde sin embetspligt. Kanske ansåg Slig sig såsom
konungens fogde, ej friad trån sin ed, äfven genom
Riksföreståndarens påbnd. Mot detta onda synes fängelse tills vidare ha
kunnat användas. Och måttet rågades. Egendomen
tllldöm-des Kronan, d. v. s. Gnstaf. 1523 d. 28 Febr. kom tüt honom
den rike Mårten Skinnare, lefvererande trån Stig Hansson
tagne 1,000 mark penningar och 140 skeppund koppar och
fick Hr Gnstats qvitto, deri denne försäkrar, att "det är vår
gerning och icke hans." Då Mårten Skinnare bär
framskymtar, gör det intrycket ännu obehagligare. Deune borgare 1
Wadstena och Stockholm hade redan 1519 gifvit en byggnad
på 3 tomter i Wadstena till ett hospital "ffatblgha mäniskiona
til hiälp oc tröstb oc til en hngsvalelse, saa at the måge
hafTve ther hus och hem . . och fattige pilgrimer som
väg-farande äro måge der hafTva roo och hvila." År 1526 lade
han åtskilliga egor dertill. Då Mårten deltog i det
Småländska upproret 1529, tog Konungeu af honom 1,000 mark, och
de 2 gårdarne Anders Hanssons syster förpantat till MårteD,
gåfvos till And. Hansson. 1533 lånar K. Gnstaf af Mårten
1,000 mark penningar ocb 250 skeppuud koppar. Slutligen
blef den rike borgaren alldeles utfattig och måste intagas å
det hospital hau sjelf stiftat, der ban blef vansinnig’.
Någonstädes är berättadt att han sökt få at sitt eget anslag 2:ne
fattlgbröd, men att K. Gustar det vägrade.
Bad ej Barbro för sin raders gods, för sin raders hufvud?
Om så var, så blef ätven den bönen förvägrad. Det visar en
mindre välmakt, att Arendt för 300 mark penningar låter d.
3 April 1534 förpanta bäirten 1 Kopparbacka med gården,
liggande (d. ä. skattlagdt) för 18 skeppnnd koppar samt dess
här — plundra dc danske köpmän, som der på Fahlun hade silt gods;
hvad kläde der fanns, deltes ibland drabanterna och Ijenarne; af silket
gjordes fanor; annat sidentyg behöll Hr Gustaf för sig sjelf; guld, silfver,
penningar o. s. m. som der var, löntes krigsfolket med; andra varor, som
salt, humla, fisk och annat smått kramgods deltes bland Dalkarlarne. Der
litt ock Hr Gustaf uppbära konungaskatt och afrad, som föll vid
Kopparberget, såsom ock i socknar deromkring. (GusL l:s kis|, p. 12.) Här var
således ej en Engelbrecht, soin ëj engång lät sin här laga en höna.
Hvartill behöfde Hr Gustaf nu siden? Om sådant i vår tid hände, hvad dömde
alla? Må vi ej undra om några röster då ogillade onödiga
våldsamheter, oin dc ock ansett upproret nödvändigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
