Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Allmänheten! (Historik öfver verkets utgifvande)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bortgångne, utan att väcka löje hos de främmande och
framkalla motsägelser af fiender. Der är reglen: de mortuis nil
nisi bene. Men när historien talar, måste reglen vara: de
mortuis aut nil, aut vere. Den som gör anspråk på ett
minne, utom vännekretsen, för sig sjelf eller andra, får
underkasta sig och andra detta odödlighetsvilkor.
Äfven i första banden framträder den grundsatsen
oförtydlig, att ej blott upprepa det allmänt tillgängliga och
någorlunda allmänt kända om våra s. k. heroer. Så kort
bokstafven A än är, så utgöres ju största antalet af
medelmåttiga storheter. Sjelfve den förste, Abrahamsson, är ju af
samma klass som flertalet af de intagne? Man ville ej
belöna de utvalde, utan belöna allmänheten med tillgängliga
kunskaper om dem, som i hvarje tid mer eller mindre
originelt framträdt såsom tidsexponenter i godt och ondt, i ljus
och skugga. Så intogs ju Haqv. Bager i 2:dra bandet.
Emellertid är detta Lexicon ett vidlyftigt, ehuru visst ej
fullständigt, register till vår rikshistoria, med käll-hänvisningar,
dervid kyrkans, lärdomens, vitterhetens och konstens historia
bemärkts såväl som den politiska; ty de ingå ju alla i en
rikshistoria. ”Namnkunnige män” begagnades efter Gezelius
i titlen, fast meningen uppenbarligen var märkvärdige.
Namnkunnighet är ett högst obestämdt begrepp. För mängden af
våra landsmän äro högst få, och för hälften af svenska
folket äro kanske inga af de intagne bekante. Och det
erkännes gerna, att man kan vara den lärdaste historiarum
professor, utan att hafva minsta kunskap om t. ex. en L.
Ahllööf, en P. Anzenius, en J. Aredius, en O. M. & O. Arenius
o. d. — att vi här må hålla oss till verkets början, hvarefter
allmänheten kunde bedöma syftet —; men just den lärde kan
under specialhistoriska undersökningar snarast komma att
behöfva någon kännedom om dylika namn. Ett exempel,
som blef af betydligt inflytande på detta verks fullständighet,
må anföras. Tidsbilden Halldins biographi uppsändes af —n
1840, men uteslöts, såsom då ej nog namnkunnig, och
manuscriptet försvann i Redaktionens korg. Öppnades så
Gustavianska papperen 1842. Nu blef Halldin namnkunnig och
Geijer måste spilla tid med att från —n begära nya
upplysningar. Dylika erfarenheter lärde Red. att det var bättre
att fela excessu, än defectu. — Äfven såsom ett
sammandrag af vår förnämsta åminnelselitteratur är ett
dylikt Lexicon som detta, hvilket rimligtvis blir tillgängligt
i alla större boksamlingar, af en vigt, som svårligen kan
ersättas genom samlande af de tusentals sällan i bokhandel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
