Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Brahe, Pehr Abrahamsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Br akk, Pelir Abrahamsson. 21
ban förordnad att i dess ställe Tara Legat, och att i
Tyskland hafva directionen å Sveriges Kronas vägnar. PS resan
]ilef han i Erfurt af Magistraten "förärad." Han anlände sedan
till Erfurt oeh råkade Ständerne ofta på Römeren, der ban
var med RiksCaneellern. "Handlades om förbund, inbördes
hjelp och contribution Ständerna emellan, att alla dragas
skulle till Svenska Directorium, hurulunda fredstractaten med
Kejsaren skulle fortsättas, om Sveriges Kronas satisfaction, om
Frankrikes uppsåt oeh intention, och huruvida det skulle
dragas med uti kriget. Många af Ständerna sågo ej gerna dess
progress, disputerade om man skulle Philipsburg detsamma
lefverera. Vidare om K:s i Danmark interposition , Konungens i
England medhjclp, samt många andra ärenden. Ständerna
höllo fritt prål och brask: många lefde i dagligt sus,
bekymrade sig litet om allmänna bästa, voro afundsjuke på Sveriges
lycka, missunte Directorium. Churfursten i Sachsen blåste
under, och slog omkull hvad andra uppbyggde: Churfursten af
Brandenburg såg allena på Pommern, Calvinisterne på I!. af
England, Hertig Bernhard af Weimar på sin höghet, och att
han allena måtte få råda och af ingen dependera. Hert. af
Brunswig och Lüneburg hade emulatiou med Landgrefven af
Cassel: hvar sökte sitt interesse: Fransyska penningar
förförde hög och låg, Frankfurt sådde ogräs, Ridderskapet och
stä-derne trätte om säten, intet förtroende, den ene afundades på
den andre, Furstar, Grefvar och Herrar voro som barn,
följde hvad deras Doctorer och Jurister dem förepredikade,
hvilka i alle conventer stodo bak ryggen på deras herrar, tälta
och svarade som för dummar, quantum degeneraverint a
pristina virtute ! Hvar ville lefva för sig och agera både
Konung och General, icke betraktandes att de alla voro allena
raembra corporis sub uno capite: hvaraf följde, dum singuli
pugnant, universi vincuntur. De förde afvog sköld mot deras
Herre, Kejsaren, hvilken de så kallade; ty så länge de
kallade honom deras Herre och drogo svärd emot honom, kunde
deras krig intet annat heta, än rebellion. Ehvad argument
man brukade, halp det iutet: de ville aldrig förklara
Kejsaren fiende, mycket mindre ovärdig Romerska kronan; spelade
och lekte med krigsväsendet och slatu publico et privato.
RiksCancellern såsom Sveriges Legat och Director af Evangeliska
förbundet ärade de mycket och gjorde honom sa väl som mig
mycken vördning; men när RiksCancelleren mente med dem bäst,
ntlydde de det värst; och i sanning bos dem till rättsinnighet
och eget bästa gällde hvarken skäl eller råd. Det dröjdes och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
