Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Brahe, Pehr Abrahamsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 Braiie, Pehr Abrahamsson.
steg jag upp, hållandes H. M. oppositum med allvar och på
bästa sätt jag kunde, sägande, att hon stridde mot Gud, sin
ed och naturen, mot sitt majestät och folksens rätt, och den
som rådt H. M. dertill, han gjorde som en skälm och icke
som en ärlig man. H. M. svarade, att det vore mycket sagdt,
det torde vara mången förnäm nog, . . som torde icke
allenast säga ja till hennes resignation, utan ock understödja den."
. . . Grefven inföll sedan: "Det går oss och riket an, och
icke E. M. allena. H. M. vore född af en sådan fader och
förfäder, som annat af oss hade förtjent, än sä i obilliga saker
att assistera H. M. H. M. vore ock utkorad, hyllad och pä
många Riksdagar confirmerad , bade vid sin kröning lofvat. ..
att regera oss efter lag och icke afdanka. Vi hade i 12 år fört
regeringen under H. M:s omyndiga år, . . och annat förtjent,
än blifva sålunda af H. M. förlåtna, hade med våra flitiga och
trogna tjenster så gått H. M. tillhanda i sitt varande
regemente , ... att H. M. icke hade orsak att beklaga sig" . .
Drottningen genmälte sig vara en qvinnsperson och kunde intet
krig föra. Jag svarade, att i H. M:s tid vore krig nog förda,
att verlden visste deraf säga . . Det vore ingen redlig man,
som H. M:s proposition bejakade. H. M. sade, att hon
hoppades se min hand derunder. Jag svarade: det sker aldrig
förrän H. M. mig och alla andra Svenskar först förlåter,
sedan kan jag intet ändra; hvilket ock så skedde." Då frågan
väcktes om Drottningens underhållsländer, gjorde Rådet
svårigheter vid att afslå Pommern, Ösel och hvad i andras
händer vore och förtjente män genom Drottn, egen donation
innehade. Drotset gjorde äfven sin flit, att Drottn, måtte
derifrån afstå; "men vränga menniskor fingo rådrum. Det var ondt
att tala; ty, (ehuru ärlige män det icke skötte), det sades på
ort och ställe strax igen." Drottningens förra tillgifvenhet för
De la Gardie missbilligade Grefve Pehr, och sade henne, att
hon ej borde sätta sitt bela förtroende till en ung Adelsman
och en Prest (Riskop Johannes Matthiae), att hon borde
inskränka sina utgifter, och icke tillstädja Fransoserna för
mycken frihet vid silt hof. Med anledning af reductionen
skrifver Br.: "1654 omtalades de ringare ståndens besvär mot
Ad-len och om godsens restitution , men alt de gingo makligt om
dermed, emedan då icke tid var. Och var högligen att
tacka Gud , att allt så aflopp emot allt anseende, . . emot våra
fienders och illvilligas mening; ty det förmentes visst, "alt vi
skulle hafva rakat hvarandra i håret.".. Sedan öfversåg
Drotset statens och riksens medel, hvilka temmeligen slätt befun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
