- Project Runeberg -  Biographiskt lexicon öfver namnkunnige svenska män / 3. Brahe-Cuninghame /
41

(1835-1857) [MARC] With: Vilhelm Fredrik Palmblad, Peter Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brask, Hans

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Brask, Hans.

3S

dringar stegrades, växte Prelatens motståndskraft. På
Westerås riksdag, då Biskoparna vid ett gästabud lios Konungen
fått sina platser nedanom Riksens Råd och de förnämste af
adeln, fattade de förra Konungens afsigt att genom prelaternas
förödmjukelse bereda mängdens sinnen på den storm, som
stundade. Biskoparne samlade sig uti Egidii kyrka inom
lyck-ta dörrar, och då Biskoparne i Strengnäs och Westerås voro
böjde for eftergift, inföll B.: "Vill K. Gustaf taga något från
oss, tage ban det med våld, men aldrig med vårt samtycke.
Tage sig hvar och en tillvara, att han icke gifver sig från
Påfven» Många Konungar och Furstar hafva i fordna dagar
sådant foretagit, som nu denne vill, men de hafva blifvit
brände af den helige Faderns dunderslag. Vike vi från Påfven,
som är vår yttersta tillflykt, vårt lifsankar och försvar, så
hafva vi eldar på alla sidor och blifva sedan här af Konungen
föga bättre hållne, än som trälar, ej fördristande oss svara
ett ord för kyrkans friheter och privilegier." Den skriftliga
försäkran, att ej i något stycke gifva vika, som Prelaterna
uppsatte, vågade de likväl ej öppet framlägga, utan nedgräfde
den under golfvet i stadens domkyrka, der den efter 15 års
förlopp återfanns. På Konungens riksdagsframställning
svarade Biskop B. endast i korthet, hvaraf innehållet var detta, att
den ed, som de andliga gifvit till den helige fadern, Påfven i
Rom, förbjöd dera att utan hans samtycke tillåta ändring i
lärdomen, eller andra andliga saker. Deras ed till Konungen
kunde endast vara förbindande, så vida den ej stred mot
andliga stadgar. "Af kyrkans egodelar kunna vi ingen ting
resignera. Men de missbruk och oordentlighetcr präster och
munkar tillåta sig, må gerna aflysas." Man känner förloppet vid
riksdagen. Här må allenast nämnas, att Biskoparna måste till
Konungen afstå sina slott, och då B. gjorde svårighet att
lemna Munkeboda och Thure Jönsson derjemte bad, att
Biskopen i anseende till sin ålder och värdighet måtte sin
återstående lifstid få behålla detta slott, väcktes hos Konungen
misstankar, och åtta af Riksens Råd måste afgifva borgen för B.
att ban ej skulle stämpla något mot Konungen eller riket.
Fyrtio af Biskopens hofmän, som följt honom till riksmötet,
måste efter Konungens befallning träda ur Biskopens i
Konungens tjenst. Och ej förrän Munkeboda blifvit öfverlemnadt
till dem, som af Konungen blifvit utskickade, för att taga det
i besittning, ej förr tilläts Biskopen resa hem till sitt stift.
Då K. Gustaf sedan efter riksdagen besökte Östergöthland,
undfäguades hau af Biskopen med ett stort gästabud, under

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:27:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biosvman/3/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free