Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bælter, Sven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uæitcr, Sverj,
125
följande dagen ingaf lian silt skrifteliga betänkande, upptog
or b förklarade allas skäl, ined sin egen tanka, hvilken var sä
öfvertygande, att den vann bela Deputationens bifall, och
hade cj båttre kunnat gifvas af den störste och förfarnastc i
Krigskonsten."
Vid ett tillfälle yttrade B. i Presteståndet: "Jag vore en
ovärdig och känslolös medborgare i Svea Itike, i fall jag icke
skulle vara ju så angelägen suin någon annan om Rikets ro,
frid och säkerhet. Men jag räknar ock för mindre anständigt
af ett independent och sjelfständigt rike, att uti alla sina
o-skyldiga rådslag först inhämta hvad grannarne tänka, förr än
man dristar sig fatta något beslut. Skulle vi vid alla
tillfällen lämpa oss efter våra grannars tankesätt, så skulle ock vår
rätt och frihet blifva qväfd viel alla rådplägningar. Jag
lemnar till Hcrrarncs eget vittnesbörd, om icke sådana
obehagliga nyheter äfven vid förra Riksdagar blifvit utspridde, till alt
lägga binder i vägen för det, som då varit under händer.
Gu<l vet, om icke vi måst sakna vår nyttiga alliancc med
Preussen, orh flere andra helsosamma författningar, i fall vi
varit så klcnniodiga och lålit oss af våra grannars hotande
förskräckas."
Såsom Consistorialis "älskade ban veit, sanning och
rättvisa. Lagen var dess ledsljerna, och ett obefläckadt samvete
dess toll;. — Han var nöjd med sin del, oeh ville ej samla
åt sina arfvingar orätt gods uti iholugan pung. Han hade
afsky för envälde ibland frie medborgare, då ban af Gud och
Öfverhelen var salt för deras, men icke de för hans skull.
Han ägde här (i Wexiö Stift) ingen annan slägt eller
gunstlingar, äu dem ban ansåg för dygdens vänner och rätte
snillebragders idkare." (Rogberg.)
Predikoämbetet var dock D:s rätta element. Pjup
lärdom, okonstlad vältalighet och intagande talegåfva voro hos
honom i hög grad förenade. Derom viUnar den Postilla, som
efter hans conceplcr blifvit utgifven; men ännu mera de
strödda Predikningar, som lian sjelf tid efter annan lät trycka.
Ordning vid den oflcnfliga gudstjensten oeh laggrann
kyrkotukt lågo honom mycket om hjertat.
Genom en Synodal-Disputation ådagalade lian, att ban
med lika heder kunnat pryda en akademisk kalheder, som sin
predikstol.
I3:s helsa blef genom träget arbete och predikande tidigt
försvagad Hans krämpor tilltogo slutligen så, alt ban efter
sista Bönedagen 17£>u icke mera kunde predika. Den ledig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
