Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Celsius, Olof d. y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
Celsius, Olof ■
gästgifvaregård, och Lan var der nära döden. Hemkommen,
redogjorde Lan för sitt uppdrag, oeh slutar circulärct med
följande ord : "Följen mig, värde ledamöter af delta stifts pre»
sterskap, med eder vänskap och tillgifvenhet, de få och
mödosamma dagar jag ännu får räkna. Den allvetande Guden
känner allena, huru många de blifva. Innesluten mig då i
e-dra förböner, det den milderike Guden täckes göra ett snart
och nådigt slut på min vedermöda, och glömmen icke den
kärlek, aktning och tillgifvenhet med hvilken jag förblifver"
&c. (d. 2 Fehr. 1791).
För att fullända teckningen af Celsius, såsom Biskop och
Pro-Cancellcr, må här nämnas, att ban nitälskade för do
Classiska studierna, och erhöll af K. Gustaf III särskildt
förordnande att deröfver vaka, jemte nådigt bifall till de
omsorger ban derföre burit. Sin vördnad för antikens mönster
uttrycker Celsius i sitt tal uti Sv. Akad , och det på ett sätt,
som befriar från förebråelse för hvarje ensidighet. "Svenska
Akademien känner de gamles skrifter så väl, som våra med-»
täflare, och vill med dem dricka ur samma Aganipp, heldre
än efter dem ur rännilen. Hvi skulle man kasta bort
nycklarna till dessa beigedomar, eller döda de så kallade döda
språken på nytt, sora sker, när de så allmänueligen föraktas,
som nu, oeh vid våra lärosäten räknas bland skräpet, om icke
ur dem efterhanden fördrifvas, till en obotelig skada för
rättskaffens smak i Svensk vältalighet och skaldekonst.... Läsom
de nye, men lemnom icke de gamle; de förra till tidsfördrif,
de sednare till förkofran, och dragen honung ur begge."
Yid Universitets-examina var C. ofta närvarande, och sökta
med uppmuntran och med sitt loford belöna oeh till förökad
flit lifva dem, hvilkas framsteg berättigade till förhoppningar.
För öfningar i Romersk skaldekonst utsatte ban sjelf ett pris.
I valet af lärare vid de lägre undervisningsverken gjorde ban
mindre afseende på ålder, än skicklighet. De prester han vigde
fingo i tal, rika på erfarenhet, och lifvade af chrisllig anda,
mottaga den åldrige Biskopens råd och varningar. I
anledning af det sista bland dessa tal, som C. höll några veckor
fore sin död, yttras: "Han tycktes sluta sitt embete, eller
åtminstone nedlägga sina stora gåfvor, som talare, med samina
bifall oeh beundran, sora då de första gången hördes." Man
har berömt ej mindre den skarpsinnighet, hvarmed ban
upplöste invecklade frågor, än den redigbet och klarhet, med
hvilka ban såsom Præses föredrog dem. litt charaktersdrag var
hans rqua oegennytta, "Att samla rikedom, blef icke cn mana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
