Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cronström, Isaak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
540
Cn o n s t r ö m, lsaal.
Mest Lett gick det till d. 2i> Aug., då Löwendahl, för att fira
sin Konungs födelsedag, gaf cn mördande kanon- ock
mörsar-eld, hvilken Cr. d. 1 Sept., på Ståthållarens födelsedag, lat
hesvara pä samma sätt. Hela Holland var förtjust öfver
garnisonens tapperket, städerna täflade om att dilföra lasstal af kött,
sill, ost, bränvin, vin o. s. v., sä att besättningen var i det
bästa mod, helst som dessutom Generalen, just för att så mycket
fastare upprätthålla det, hade försäkrat, att fästningen vore
ointaglig, hvilket rykte också spridde sig vidt och bredt kring
landet. Derför träffades bela nationen liksom af ett åskslag,
då den underrättelsen blef bekant, alt Fransoserne nallen
mellan d. lo och 10 Sept. eröfrat Bergenopzoom genom
öfverrumpling , då större delen af besättningen fanns sofvande.
I de kunnigares ögon låg felet icke deruti, att fästningen
verkligen hade måst gifva sig; ty belägringen hade redan så
långt framskridit, i et att både utanverken och den betäckta
gången voro eröfrade, alt denna katastropb ofelbart efter få
da-gan i alla fall måst inträffa, och derpå hade Cr. sjelf redan
förberedt regeringen. Utan egentliga felet låg deruti, atl detta
skedde genom öfverrumpling och pä ett för befälet sä skamligt
sätt. Cr. sköt skulden på Landtgrefvcn, och Landtgrcfvens
anhängare , i cn efter den af Gjörwell utgifna
lefnadsbeskrifningen, åter på Cr. Den sednare sade, att då Landtgrefven,
ocb icke han, var ställets commendant, så var det Prinsens
skyldighet, att besörja alla detaljer, hvartill också hörde
utsigten öfver garnisonen. Deremot påstod GroschafT,
Landtgrcfvens försvarare, att Cr. både i stort och smält öfvertagit
befälet, alt ban äfven i de minsta småsaker visat sig
afundsjuk om silt anseende, ocb att ban, sä myckct möjligt varit,
utestängt Landtgrefven från alla vigtigare befattningar. Allt
noga öfvervägdt, tyckes denna olycka hufvudsaligen varit
Regeringens fel, som ditsatt tvenne befälhafvare, sinsemellan
dender ocb ulan bestämdt uppdragna gränsor mellan hvarderas
skyldigheter och rättigheter. Huruvida en gubbe af 80 år,
så käck och manhaflig han än hittills hade visat sig, kunde
anses äga en raskhet och beslulsamhet, som fordras på en
sådan plats, är en fråga, som också icke blef tillbörligen
öfvervåld. Det rykle Cr. lålit utsprida om fästningens
ointag-ligbet var visserligen välment, men i hänseende till följderna
for befälhafvarne, högst oförsigtigt. Derföre vände sig också
allmänhetens anklagelser emot honom, och endast emot honom.
Väl blef Cr. i en af honom efter freden begärd krigsrätt
fullkomligen frikänd, och bshöll sitt Guvernement Herzogen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
