Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Danielsson, Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Danielsson, Anders.
61
Ett ämne, som denna Riksdag förekom under
öfverläggning, var publicitet vid slåndets öfverläggningar.
Begripligt-vis blef detta förslag af A. D. med mycken värme omfattadt.
Han kunde ej fatta ölägenheterna af ett åt främmande åhörare
lemnadt tillträde till bondeståndets öfverläggningar. Man
invände, att de vid justeringen tillåtna ändringar af enskilda
uttryck och hela deliberationer ej kunde företagas, sedan alla
debatter offentliggjordes, innan de hunnit bli justerade. Han
anmärkte, att då offentligbeten ej kunde "upphäfva methoden
for protokollsföreningen, kunde ej den fria yttrande rätten
rubbas, eller någon farligare kunskap om debatterna, änden,
som i allt fall äger rum, så ofta man ej talar emellan fyra
ögon." Talaren stödde sig på allmänna opinionen : "Budbärare
af hennes vilja, äro vi henne lydnad skyldige, i allt hvaruti
bon ej sjelf visar sig omyndig, eller mindre vetande, hvilket
åter aldrig låter sig bevisa , förrän hon sträfvar mot
samfundsordningen, eller söker till folkets förderf undergräfva dess
bestånd." A. D. "ehuru bonde, och ehuru i följd deraf
obevandrad i phrasernes oeh vältalighetens prydligaste bruk,"
fruktar ingalunda, att "tidningsskrifvare skola hålla sig lustige
öfver våra öfverläggningars rhetoriska brister, eller att åhörare
af alla slag skola, i den vrå af sessionsrummet vi ät dem
upplåta, formera sig till ett välfärds-utskott, som lägga oss
samt oeh synnerligen på schavotten, när vi icke tala dem i
lag." Förslaget bestreds af flera stånds-medlemmar; bland
andra uppträdde mot talaren Erik Larsson från
Södermanland. "Robespierre och Marat känner icke," yttrade ban.
"Jag har ännu knappt hunnit lära mig Svenska historien, och
för en riksdagsman af det Svenska bondeståndet, har jag trott,
att utom denna, några historiska kunskaper föga vore af
nöden." Vore publiciteten åtföljd af någon verklig nytta, skulle
jag ej hafva motarbetat den, "ehuru namnen på dessa män
icke trängt äuda fram till min hydda, de må hafva varit
huru förfärliga som helst. Till och med spöket från Verona
skulle i sådant fall hafva fått sin plats." (Allusioner på
uttryck i A. D:s tal). Med 97 nej mot 27 ja förkastades A.
D:s motion (d. 17 och 21 Febr.).
A. D. hade dessförinnon opponerat sig mot den åt
Landshöfdingarna uppdragna, locala lagstiftningen och deras
rättighet att med viten belägga dem, som bröto mot de för hvarje
län utfärdade ekonomiska och politiska författningar.
Mängden af dessa påbud gjorde det omöjligt, att skaffa sig
fullständig kunskap om hvad som i Sverige var lag. Han styrkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
