Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. De la Gardie, Gustaf Adolph
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De u Gakdii, Gustaf Adolph,
105
Rälts-Fiscalen tilltalat en vid namn Åkermark, för det att
denne visat Hof-Rätten sidovördnad. Konungen sade att detta
o
var ett sammansmidt verk, och tilltalade Hof-Rälls-Fiscalen sä
strängt, att denne grälande kommit till Gr. Gustaf, och
frågat, "quid consilii." Grefven, som intet handlagt målet,
tröstade honom dermed: "J hafven ju intet trädt öfver officii
limites." I Oet 1687 upptager Gr. Gustaf i bref till
Konungen den beskyllningen, att han skulle hafva försummat
Hof-Rätts-sessionerna, oeh försvarar sig dermed, alt han aldrig
varit frånvarande, utom de dagar han suttit i Rådet, eller
också då Hof-Rätten förehaft mål, "som jag efler all process oeh
all ärharket i hela verlden icke observera bör, eller något
importerande mig sjelfvan inför Ii. M:s justilic thron
occupe-rar." Då Grefven förmiddagen suttit i Rådet, har han
eftermiddagen ända lill kl. 7 och \ 8 öfvervarit
IIof-RiilIs-sessionerna, och ofta resolverat öfver en à tvä saker, medan under
förmiddags-sessionerna, då ban varit frånvarande, knappt en à
två mål på hela fjorton dagar blifvit afgjorda. Ärender, som
angingo bela Hof-Rätten, hade Grefven ensam utarbetat till
tidens vinnande. "För alt Kongl. Maj:ts gagn och bästa ....
befordra, har jag allting ospardt hållit. Hvilket nu en
sjuklig kropp och ruinerad välfärd betyga kan." Assessorer och
Hof-Rätts betjente har Grefven tillhållit att göra sin tjenst,
men för opasslighet ej velat dem hos K. M. angifva, väl
vetande, att Konungens vrede iir dödsens sändebud, och en
belackares tunga skär mycket skarpare, än ett tveäggadt svärd."
Delta ger begrepp om både De la G:s under en bruten helsa
oförminskade verksamhet, och den stränga uppsigt, hvarmed
K. Carl XI följde embetsmännens åtgärder.
Konungens förtroende till Gr. Gustaf förblef orubbadt,
oaktadt, dennes ömtåliga ställning under
Reductions-hcmsökel-serna. En gång, dä Grefven talat med Ronungen om
Hof-Rättsmål, ville ban vända samtalet på sina föräldrars
angelägenheter: men Konungen hade rodnat, "ögonen som blod,"
och velat gå ifrån honom. Till Lindsköld sade Konungen,
att ban sä väl kunde hafva sitt. som Creditorerne togo det.
Öfver att Gr. Gustaf ej fått mera, än 1000 daler s. m. lön,
var Honungen harmsen. Ännu en annan gång undvek
Konungen det samtal Grefven ville inleda om samma ämne. En
tredje gång fick ban bättre bopp, då Konungen i Rådet
sprungit mot honom och med begge händerna nådigt fattat i hans
armar, under det han frågade: "kommer intet Faster in?"
Han tillade; "jag har nu nappats med ett bref, som Faster
mig tillskrifva."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
