Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. De la Gardie, Jakob Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108 De la Gardie, Magnus ocb Pontus Fredrik.
nant. IG87 Gen.-Guvernör öfver Estland. Död 1710.
Såsom General-Guv. öfver Estland och högste
militär-bcfälhaf-varen öfver Sveriges östliga provinser, har han lemnat spår
äfven inom vår litteratur. (Warmholtz Bild. SvioGolh. N:o
5255, —58, —50, 5518.) I handskrift-samlingarne på
Löberöd finnas många bevis på, med hvilken vaksamhet ban
upprätthöll freden med Ryssland under K. Carl XI:s
fredsregering.
Dennes son Gr. MAGNUS De la GARDIE danades under
nämnde fredstid i Fransysk tjenst. I slaget vid Malplaquet
räddade ban trossen, som redan rapporterats såsom förlorad,
då ban dagen efter slaget ankom ined densamma. Hemkom
såsom Öfverste för att deltaga i Fr. Carls Xll:s bragder, och
inkallades som General Lieut. i Riks-Rådet efter K. Carls död;
blef tillika Presid. i Commerce-Coll. 1719 och Öfv. Marskalk
1727. Död 1741. Hade 12 barn med sin grefvinna, Hedv.
C. Lillie, en dotterdotter af Fabian Wrede.
Hans äldsta son Gr. PONTUS FREDRIK inhämtade
också i Frankrike sin militära bildning. Uppsteg i Sverige till
Gen. Lieut. och Cominend. af K. M. O. samt en af Rikets
Herrar. 1785 d"., 24 Jan. öfverlemnades honom af Ii.
Gustaf III. ett offentligt bref, hvari försäkrades, alt de 5 äldste
grefveätteriia i Sverige, "hvilka verkligen varit i besittning af
•den aktning Hertigar och Furstar af adlige bus njuta i
Europa, ej någonsin skola lemna företrädet åt den eller de af
Konungens undersåter, H. M. var sinnad att med Furstediplom
förse." Han dog 1791. Han var först gift med Cath. Charl.
Taube, namnkunnig för sitt ädla och lyckliga bemödande att
för alltid släcka Iuquisiti,oncns bål i det Lutherska Sverige.
Ty sedan hon räddat de för trolldom dömda Dalqvinnorna,
har ingen domstol fläckat Sveriges ära ined slika doHiniar.
•Vid Riksdagen 1760—61 slogs af R. o. Adeln en medalj i
guld öfver henne , föreställande å ena sidan Grefvinnans
bröstbild med en eklöfskrans på hufvudet oeh å andra sidan en
grönskande Sluhbe, som är Taubiska vapnet, med öfverskrift,
"Fulcrum infelieibu§," samt nederst: "Oh XII ah injuria
ser-vatos cives Ordo R. Equ. 1761. Hon förmådde några bönder
öfverlemna sina barn till henne för att ympas, oeh bidrog
mycket till knppympningens- populariserande. Nämnda barn
lara vara de förste bland allmogen, som här i Sverige blifvit
ympade. Grefvinnan dog 1765. Hennes porlrät och
biogra-phi träffas i Sv." Galleriet, utg. af J. F. Martin 1782. Genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
