Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Ekeblad, Christopher Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
Ekeblad, Christopher Johansson. 218
Swerges rike dn goda land,
I fordom tid wast du försan
Guds utwalde Egypti land,
Som öfverflöd med mjölk ocli honung;
Dess frügdade sig både gammal och ung,
Alt gods gick dem tilhanda.
Men nu är kommit ett annat gny,
Det höres både på land och by,
För de utlänningar många,
Som strömma här in i Swergcs land,
Förhärda här både q winna och mau,
Med högfärd och girighet den wrånga.
Ej liöres någor Swensker nian
Befäle få i främmande land,
Ehuru vis han månd wara:
Men kommer cn främling i Swerige iu^
Så får han befäle i samma 6in,
lian lyster ej hädan fara.
Ämbetes - män som Skräddare ära,
Bwart ar månde de nya seder lära,
Och främmande mönster upleta,
Med klädedrägt så uuderlig,
At fromma måga förundra sig;
De må högfärd wäl heta.
Skomakare göra ock sammaluud
Mäste finna på ett annat fuud,
Slöflar och skor at göra;
De nötas allen under häl och tå ,
Midt under dem syues himmelen blå,
Som man nu här får höra.
Mig tyckes at jag icke kan gå,
Med miudre spararna skallra uppå,
Fast jag aldrig lärde rida,
Mycket mindre ryckta och sadla häst,
Likwäl är spåren wid foten fäst,
Den seden kan jag ej wäl lida.
Så går han på den häl så hög,
Du kan ej säga at jag lög,
Som en sjuk kalf han ragar,
Och skorua kalla honom narr,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
