Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elgström, Per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
er. öström, Per.
akademiska lagern 1809. S. a. lät han inskrifva sig såsom
E. O. Cancellist i Eccles. Exped. och befordrades aret derpå
till Copist. Men ansträngningar, stillasittande och mjeltsjuka
hade grundlaggt cn sjukdom, som den 28 Oct. 1810
bortryckte den knappt 29-äriga ynglingen.
Det slags svärmeri, som ined phantasiens öga åskådar
naturen och menniskolifvet och der finner eller tror sig finna
antydningar, signaturer och uppenbarelser ur en förborgad,
men oss nära berörande andeverld, utgjorde ett hufvuddrag i
E:s lynne. Denna rigtning vann cn ökad styrka, då han,
under en condition i Vermland, gjorde bekantskap med cn af
naturen rikt begåfvad och ined honom till sin själsdaning
befryndad yngling, en broder till Biskop Tegnér, hvilken
sedermera äfven af döden för tidigt skördades. Båda öfverlemnade
sig nu åt mystiska grubblerier, och trodde sig emottaga
uppenbarelser från deu verld, hvars förlåt de sökte lyfta.
Endast någre få förtrogne, ibland hvilkas antal hörde de
ynglingar, som i Upsala 1807 instiftade Aurora-förbundet och till
hvilket E. äfven slöt sig, skådade dock in i djupet af en själ,
som ständigt brann af cn helig låga; alla de öfrige
kamraterne kände honom endast såsom en vanlig lefnadsbroder, som
deltog i deras skämt och nöjen. De visste icke ens, alt ban
skref vers, minst sådana, som de kanske skulle ansett för
foster af vanvett, och hvilka i sjelfva verket af mängden vid
deras första framträde så bedömdes. Efterverlden har dömt
annorlunda. E:s sångmö rör sig helt och hållet inom en
idealisk verld; alla sinnliga gestalter och föremål äro för honom
endast symboliska conligurationer af de eviga ideerna; sjelfva
Kärleken, äfven då den af honom målas med de mest
glödande och skenhart sinnliga fargor, tillhör dock denna verld.
I alla hans dikter andas ett stilla vemod, en sentimentalitet,
som man kallat sjuklig, emedan deruti uttalar sig cn Psyche,
som aldrig hemmastad med stoftverlden, hemligen suckar cflcr
befrielse, oeh lyfter sig på phantasiens rcgnbågsglänsande
vingar, för att söka den högre verld, i hvars omätliga rymder
hon älskar att förirra sig. I dessa och andra hänseeenden
gifves det flera beröringspunkter mellan E. och Stagnelius: den
sednares sångmö var utan tvifvel vida mer rik och ömnig, den
förre stod deremot kanhända på en mera posilif speculatif
ståndpunkt. Föröfrigt saknade E. förmågan att sluta sina
skapelser inom säkra, strängt begränsade former: till och med
sjelfva hans period-byggnad har någonting löst, sväfvande,
balf-chaotiskt. Hvarje ton på E:s lyra har någonting skärt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
