Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Fersen, Fredrik Axel von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
552
F b n k k n, Fi edrik Axel von.
kårdnackadt satte sig deremot, hvarefter Konungen nedlade
regeringen. Det är bekant, att Collegierna vägrade att
efterkomma Itådels befallningar, och ibland de förste, som
tolkade dessa tänkesätt, voro v. Fersen och Ehrensvärd, som
uppkommo i Rådet och anmälde, alt Ktats-Contoret icke ville
anordna några medel till tropparnas underhall. Rådet måste nu
gifva efter, och en kallelse till Riksdag utfärdades, som
sammanträdde i Norrköping d. 26 Apr. 1769, då v. F. med en
öfvervigt af 254 röster framför General-Major Th. Gusf.
Rudbeck för tredje gången blef väld till Landtmarskalk, och
bibehöll denna befattning äfven sedan Riksdagen blifvit flvttad
till Stockholm. Tio Riks-Råder blefvo afsatte, och öfvervigten
återkom på Hattarnes sida. Det hör anmärkas i hänseende till
v. F., att i cn tid, dä corruptionen var allmän, ban aldrig af
det frikostiga Frankrike, oaktadt alla de tjenster, ban, såsom
den mest betydande af sitt parti, gjorde detta land, derifrån
emottog någon gåfva.
Tbroiiförändringen gjorde en ny Riksdag, som begynte d.
J5 Juni 177}, åter nödvändig. Till Landtmarskalk valdes
Ofverkammarherren, R. S. O., sedermera Presid. C. N. O. A*.
Gahr. Leijonhufvud. Redan detta val och Fersens uteslutande
förebådade, alt Hattarnas nvss vunna öfvervigt åter var
förlorad. Båda partierne voro dock ense om, att hålla
Konungamakten i lika trånga, eller ännu trängare gränsor än förut,
men de voro oense oin sättet; Mössorna ville öka
Ständernas makt, Hattarna åter ytterligare befästa Rådets myndighet.
De förra hade en öfvervägande inflytelse bos du trenne ofrälse
stånden, som nu, icke utan öfvermod, började antasta Adeln ork
för sig också sökte vinna privilegier. Till det gamla parti-hatet
hade alltså nu äfven stånds-hatet sällat sig. Man förklarade
samtlige Riks-Råden, med undantag af tvenne, ovärdiga
Ständernas förtroende. Haltarne, som sågo sin undergång
oundvik-lig, gjorde dervid, tvertemot förmodan, nästan intet motstånd,
utan slöto sig i tysthet intill Konungen, hvartill äfven
Franska Ambassadören tillstyrkte dem. Många lemnade staden,
och bland dem Gr. v. F., sedan han förut yttrat till
Ständerna, att ingen vän af det allmänna bästa kunde gilla deras
förfarande; alt sakerna skulle mycket förändras innan de
fingo se honom åter; han ville icke laga del i deras oenighet.
Denna spådom gick innan kort i fullbordan. Dagen efter
revolutionen kallades v. F. till Rådsbordet. Vänskapen
varade dock icke länge; sex månader derefter tog Aristokraten
sitt afsked, och när sex år derefter (den 50 October 1778),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
