Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Fersen, Fredrik Axel von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
544
Fersen, Fredrik Axel von. 352
nung och Fädernesland. Konungen dolde sin harm och gaf
F. under samtalet endast otydeliga svar; men ban yttrade
sedan, att all oreda i Sverige sedan 1772 kom ifrån F., som
under täckemantel af saktmod och billighet underhöll
partiandan hos sina anhängare, och att ban alltid varit en afsagd
fiende till Konunga-magtcn ocli Konungahuset. Konungen sade,
att F. talat med en ton så tilltagsen, som en sjelfständig
Furste af mindre rang till en större, och att det var sista
gången Konungen ämnade tala med honom. En slägtinge till
Landtmarskalken uppläste bland Adeln hans klagoskrift,
hvilken var undertecknad af några och femtio Adelsmän, hvilka
till större delen voro ynglingar. Landtmarskalkens
angifvelser mot F. härrörde i synnerhet deraf, att F. Under sitt tal
på Riddarhuset gjorde några rörelser med högra handen,
hvari han höll en näsduk, hvilket Landtmarskalken uttydde
såsom en hotelse med knytnäfven. Ständerna uppkallades
omsider på Rikssalen, der Konungen gjorde Adeln hårda
förebråelser. tian sade, att ban ansåg för sin första pligt att
näpsit dem, hvilka sedan de burit förmätna händer på lianS
faders krona, nu ville ryckas med honom oin spiran. Adeln
hefalltes slutligen göra Landtmarskalken ursäkt för sitt
uppförande och ur sina Protocoller utplåna de öfverläggningar,
hvarunder oväSendet skulle hafva tilldragit sig (d. 7 ocb 9
Fehr.). För alt Verkställa detta, ålades Adeln att genast
afträda till Riddarhuset och i en Deputation, anförd af Gn
Brahe, i hvilken F., De Geer och andra skulle deltaga, göra
Landtmarskalken tillbörlig ursäkt. Under talet, som
Konun-gen höll, gnistrade hans ögon, hans hy förvandlades och hans
åtbörder röjde den häftigaste vrede. De största tillvitelserna
voro ställde mot F., som med flere anmälte sig att tala; men
Konungen tystade honom med hög röst och ett hårdt slag med
spiran i bordet. F. åberopade sig likväl sin rätt alt cj
döm-mas obördan. Konungen tillsade honOm då, att Adeln ej
ägde der alt tala, utan blott att höra, och förviste dem till sitt
samlingsrum-, der de kunde öfverlägga. När Adeln skulle
afträda från Rikssalen, yppades ell doft sorl och någon
villrådighet hos en del, som trodde att Konungen ej ägde
rättighet att så förafskeda Adeln; men F. tog Brahe vid handen
och började gå. Sedan Adeln bortgått, fortsatte Konungen
likväl öfverläggningarna på Rikssalen ined Ofrälsc-slåndcn,
beviljade dem Privilegier i ganska nådiga ordalag och
befallte dem utse 2 Fullinägtige af hvarje Stånd, att derom med
Konungen öfverlägga > för hvilken nåd de aflade sin tacksägel»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
