Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Forskål, Pehr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
F o r > k 1 l , Pehr.
de resa till Taäs, beläget vid foten af Sakber, pä hvilket
berg "alla verldens örter skulle växa", efter hvad Araberne
sade. Det var fåfängt, att F. enträget anhöll, att få hesöka
Sabber; deremot fick ban vandra till Saurek, ett annat berg
i grannskapet. Han hann likväl aldrig dit; ty vid första
utfarten nekade soldaten, som var honom gifven till escort och
vägvisare, att följa med, under tillägg att om F. gick dit,
skulle det kosta hans lif. F. klagade för Dola, och hotelse
om fängelsestraff tycktes hafva bort göra soldaten
medgörliga-re; men nn ledsagade han F. ut i en ödemark, der han utan
näring för sin vettgirighet hotades att omkomma af hunger.
Han hade intet annat val, än att begifva sig tillbaka till Taäs.
Tillåtelse att besöka Sabber utverkades, men kunde ej
begagnas för en befallning som anlände från Dola i Mokkha, att
de resande skulle återvända dit. Detta förebygdes likväl
genom bref från Imamen i Sana, som längtade att se dem och
deras märkvärdigheter. Denna resa låg i deras plan; och
redan i Mokkha hade de yttrat sin afsigt att begifva sig till
Sana; men man föregaf, att Imamens tillstånd skulle först
utverkas. I Taäs ville Dola hålla dem qvar, och ej förr än de
Itlagade hos Kadi öfver denna ohörsamhet mot Imamen i Sana,
sluppo de bort. Alla dessa obehagligheter, hinder och
fruktlöst förspillda mödor, upptände hos F, en lågande harm, som
ban likväl måste behålla inom sig, men som dock tärde på
hans helsa. Redan i Taäs kände ban sig illamående; resan
och det osuuda climatet förvärrade hans hälsotillstånd. Uti
Mensil, en obetydlig by på vägen ,|hade sällskapet af den
orsaken velat stadna qvar; men deras kamel- och åsne-drifvare
från Taäs föreställde dem, att i Ierim, som var en ansenlig
stad, endast en dagsresa från Mensil, kunde den sjuke
påräkna större beqvämlighet. De friske gåfvo sig först åstad
på vägen, sedan de antvardat sin sjuka kamrat åt
åsnedrif-varne, hvilka lofvat anskaffa en bår för den sjukes
fortskaffande. Men detta löfte hölls ej. F. som var så svag, att
han ej förmådde hålla sig uppe, blef fastbunden vid
kamelryggen ; och i detta skick intågade han i Ierim d. 5 Juli.
Efter ankomsten dit började sjukdomen aftaga, men snart blef
den våldsammare. "Aftonen d. 10 Juli föll han i en djup
sömn, och om morgonen d. 11 Juli 1703 tillslöt hans vän
Wiebuhr för alltid hans ögon."
En begrafningsplats kunde^endast fås för penningar; men
första köpet gick tillbaka, derföre att den bestämda platsen
låg nära intill en räuna, som förde vatten till de kringliggande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
