Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frietzcky, Clas de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
Frietzcky, Clas de.
dcrnc utsa; hvilket lyckliga föremal genom vänlig
öfrerens-koinmelse stånden emellan kan erh;ilias, när de till den ändan
bcinöta hvarandra med den agtning, foglighet och broderliga
kärlek, som är mcdständcr värdig, då det ena ståndet skall
frivilligt eftergifva något af sine ömaste rättigheter." (Protoc.
i sammanträdet till öfverseende af Svea KonungaFörsäkran
1771. s. 49). De tre ofrälse stånden hade redan 16G0
ge-nomdrifvit den grundsats, att vid tjensters besättande meriter
och capacitet, men icke kärkomst skulle komma att anses
(Reg. form. af d. 2 Nov. 1060 §. 8); ehuru adeln fyra år
derefter lyckades alt få detta stadgande lämpadt endast på sig
och sina tre classer. Genom Reg. formen af 1720 gynnades i
detta afseende åter adeln; men de ofrälse stånden voro nu
för mycket upplysta för att icke yrka hvad de hundrade år
förut yrkat och genomdrifvit. Hvad af dylika tvistigheter,
hvilka Konungen troddes underhålla, blef följden, är allmänt
bekant. Den så kallade friheten nådde sin slutliga undergång.
Till katastrophen medverkade Mössornas öfverdrifna nit i
flera afseenden. Hade ej dessa uppväckt så många
stridigheter vid Konungaförsäkrans uppsättande, och vid sina
ransak-ningar angående Adolf Fredriks thronafsägelse och
vexelcur-sen gått Hattarne så hårdt på lifvet samt antastat Rådet och
andra Embetsmän, som derigenom tvungos att kasta sig i
Konungens armar, så skulle denne ej så lätt kunnat fullborda
sin revolution. Den redlighet, klokhet och moderation, som
utmärker F:s offentliga lif, gifver skäl till den förmodan, att
ban icke gillat de obetänksamma steg, hvarigenom Mössorna
sjelfve förorsakade en regementsförändring, så uppriktigt ban
än var deras parti tillgifven. Men om F. förutsåg en
händelse, som skulle skaffa Konungen en ökad makt, så gillade han
den derföre ingalunda, och ansåg alltid 1772 års
Regeringsform såsom ett hastverk, der till och med motsägelser kunde
uppvisas.
Ifrån 1772 till 1780 var på det hela ett temligen godt
forhållande mellan Konungen och Adeln. Dock glödde ett
hemligt missnöje med regeringen hos många af
frihetsvännerna , bland hvilka äfven F. var. På visst sätt fortforo ännu
partierna, dock med den skillnad, att de i stället för Hattar
och Mössor hade förvandlat sig till Royalister och
Frihetsvänner. De sistnämnda egde sitt förnämsta stöd hos Adeln, som
cj kunde glömma sin forna makt. Detta visade sid redan vid
1778 års Riksdag, under hvilken uppträden föreföllo, som
läto Konungen förstå, att Adeln änuu en gång kunde bjuda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
